Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utmärkte D. och Björneborgs reg:te. Sällan har någon
chef varit bättre lydd, och sällan har någon corps haft
mera förtroende till sin chef. Den enkla anledningen
härtill var — en frukost, som på lämplig tid tiJlböds och
med klokhet antogs.»
»Under den första vapenhvilan med Ryssarne
förlorade vi honom: det var en oersättlig förlust. Utnämnd
till general-major och chef för arméen på Åland, reste hån
ifrån oss i Oktober. Att skildra denne Herres carakter,
egenskaper och egenheter skulle fordrat en närmare
bekantskap och ej så ensidig som min varit. Hvad jag
uppgifvit vill jag icke säga är det rätta, men sannt efter
det omdöme jag kan hafva. Såsom fältherre hade han
varit på sin plats, om han kunnat stäfja sitt häftiga
lynne. I striden var han modig och djerf, hade en
lycklig förmåga att hastigt bedöma, både sin egen och sin
fiendes ställning, att gissa fiendens afsigter genom sin
säkra blick, som alltid med största uppmärksamhet hölls
fästad på stridens gång. Om han då fick vara i fred,
yar han lugn; men kom någon fram med anmärkningar
eller ville gifva råd, eller frågade huru hans ofta
lakoniska befallningar skulle förstås, blef han uppretad. Det
var bättre att göra dumheter, än fråga två gånger. Jag
hörde omtalas att han varit mindre älskad af
Nyländ-ningarne och af umgängeskretsen på den ort han bodde,
ansedd för besynnerlig: man ville uppgifva
Porosalmi-kulan såsom orsak härtill. Jag tror det ej; aldrig
föreföll han mig så besynnerlig som i Porosalmi, innan han
träffades af kulan. — Han egde både hufvud och hjerta,
var tapper, äfven modig med sans och en klar blick, då
faran visade sig störst; men häftig utom faran, ja, till
och med löjlig i småsaker, hvilket gifvit anledning till
de olika omdömen man har om honom. Jag lyckades
vinna hans särdeles gunst genom den lilla tjenst jag
kommit i tillfälle att göra honom, när han sårades: han glömde
den aldrig, och ehuru jag ej kan säga, att han utmärkte
mig framför någon af mina kamrater, erfor jag likväl ej
sällan det han visade ett visst förtroende, som smickrade
mig* Jag måste dock erkänna, att han med menniBkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
