- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 2 /
139

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förut i Hirvanskari hade ban påträffat »liggande obegrafne 3 st.
blesserade döde, nakne ryssar», och sedan var han alltjemt mån
om de stupades grafvar. (Hvilken vigt han därå lägger, synes af
hans korta ant:r; såsom för den 16 April: . .»Flemming, Wright
i Brahestad; den förre dör; — Ryssarne begrafva de döde anstän*
digt, utan skott;») B:a misstager sig således mycket, när han
sammanställer v. D:s anförda rapport med skrifklåda — och låter
den tjena »till prof på de besynnerliga papper, hvilka emellanåt
ankommo», m. m., ty flera sådane papper, utom hans, anlände
säkerligen ej.]

»Under gudstjenst var v. D. andaktsfull och tyckte
ej om att bli störd. När Te Deum skulle afsjungas i
Lappo efter segern, och gudstjensten redan var börjad,
kom Major Thede, en tysk, som förde befäl öfver de
Nylands dragoner, hvilka anslagits åt 2:dra brigaden,
ridande och begärde tillåtelse för dem att få sitta af under
gudstjensten. »Herr Major», svarade v. D., »en dragon
till fots är en styggelse för Gudi.» — v. D. trodde på
ett oundvikeligt öde, och höll fruktan för döden för en
uselhet. Hvarje kula har sin pollet, påstod han. — När
jag börjat tänka mig in i längesedan förgångna tider, då
äfven jag hade en role att spela, på det reg:te hvari jag
hade äran att tjena, på desse förträfflige kamrater, af
hvilka många voro mina tillgifne vänner, ingen, jag tror,
min ovän, må det förlåtas mig, om jag häruti sagt mer
än kanske behöfts. — Jag är numera (4 851) den ende
lefvande off:r af f. d. Björneborgs reg:te som under 88—
90 årens krig haft någon bekantskap med Gen:l v. D.,
den ende öfverblifne af dem som deltogo i
Porosalmi-striden. Som jag under de tvenne krig, jag bevistat,
aldrig varit sårad, aldrig stått på sjukrapport, aldrig sutit
arresterad under 20 års tjenstgöring, har jag, såsom
ständigt tjenstgörande vid det reg:te jag tillhörde, varit i
tillfälle att se och anmärka det som passerat inom en
com-pagni-officers synkrets. Om jag vetat hvad jag sedan
erfarit, att äfven de ringa upplysningar, jag förmått gifva
om krigshändelserne, kunnat gagna historien, skulle jag
säkert med mera noggrannhet antecknat det jag funnit
anmärkningsvärda Hvad jag för mitt nöjes skulle efter
krigets slut upptecknade hade blifvit mera fullständigt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/2/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free