Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det upptrade rum som omtalas sid. 60 i andra noten.) . . . Capt.
Ugglas kulor följde fiendens colonn, när den vek tillbaka. Med
hurrarop trängdes fiendens jägarkedjor ur förhuggningarna in i
skogen, där de vidare förföljdes. Med U:s medgifvande lemnade
jag mitt halfva comp:i till kanonbetäckning och ryckte ned med
den andra hälften till mina förföljande kamrater. Jag kastade
mig på högra sidan af landsvägen, där landtvärnet ej kunde
förmås att gå fram ur förhuggningarne. I den tjocka skogen hade
jag till vägledare de rop jag hörde framför mig. Framkommen
till det värsta stojet, såg jag mig med förundran omgifveu af
Ryssar, som med yttersta ifver ville fånga min raske kamrat
Stengrund, hvilken med en liten del af sitt comp:i låtit förleda sig
af sitt mod att spriuga för långt fram. Stengrund slog omkring
sig som en förtvifiad och skrek då han såg mig: »Se så! nu ska
vi fånga dem allafo Med kallare blod såg jag bättre vådan af
vår belägenhet och att vi voro fienden betydligt underlägsne.
Sedan skotten i gevären voro utskjutna, försvarade jag mig
liksom S. med blanka vapen. Jag vet ej huru det slutligen kunnat
gå med oss och vår dans med Ryssarne kring träden, om ej en
bat:n Helsingar på något afstånd till höger om oss skymtat fram
mellan träden, tågande öfver en äng förbi den skogskant, där^vi
skärmytslade. När våra Kyssar sågo denna nya trupp kringgå
dem, hördes starka rop från deras särskilda grupper, hvarpå följde
en allmän och hastig flygt. Vi skyndade efter; men lyckades ej
fånga mer än 1 Capten och 11 man. Jag har aldrig varit så
nära att bli fången som denna gång; för min räddning hade jag
att tacka soldaten God, en af mina raskaste karlar. Han gjorde
mig fri; men, några veckor efter, dog han af de sår han här
fick. Vi kommo fram på gamla vägen till Björneborg; här stötte
vi på Helsingebat:n, som utan att veta det hade räddat oss.
Helsingarne väntade på vidare förhållningsordres. S. och jag
stad-nade, för att ihopsamla vårt öfverallt i skogen kringspridda folk.
Jag skickade 1 underoff:r och några man med de fångar vi tagit
till hufvudkolonnen, hvilken stadnade på vägen till Ömossa, och
rapporterade att jag jemte fänr:ne S. och Ingmau och 120 man
skingrade från alla corpser af Lifbatm stod och väntade med
Helsingarne på ordres. En adjutant kom med befallning att
Hefein-garne skulle marchera fram på den väg de stodo, och att jag med
det folk jag hade, såsom bättre kännare af landet, skulle åtfölja
den till Skaftunga by 2l/2 mil från Lappfjerd och vidare till
Björneborg. Capt. Ström mer, som commenderade Helsingarne,
syntes särdeles nöjd att få oss till vägvisare och under den korta
tid vi fingo vara med dessa främmande, hade vi mycket skäl att
vara nöjde med dem. Kl. 1 på natten ankommo vi till Skaftunga,
hungriga och trötta, men innerligt glada, i hoppet att snart få
gästa i Björneborg. Vi bjödos till frukost till andra dagen af S.,
hvars mör och systrar bodde där. Emellertid stillade vi vår
närvarande hunger med färsk potates, som vi sjelfve fingo uppgräfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
