Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ränd, ville han med sin lilla flock gå midt igenom
Rys-sarne på slätten, hvarvid desse trängde hårdt på och
under ett förtvifladt försvar blef han illa huggen och fången,
7 gardister och 9 hästar dels skjutne, dels fångne samt
3 soldater (Södermis) sårade och tagne, innan posten hann’
draga sig till närmaste trupp. Fienden led ock någon
förlust på karlar och hästar. Den intog byn och
framryckte äfven mot Wårdö, men drog sig tillbaka, då en
isning i viken därstädes påstöttes. När emellertid major
v. Engelbrechten vid Wargata framsändt fotfolk åt Löfö,
satte kossackerne af öfver Delet igen och från Wardö
syntes flere deras eldar mellan Enklinge och Kumlinge.
Genast vid underrättelsen om detta anfall begaf sig grefve
Cronstedt med flygelns trupper och kanoner till
Bomar-sund och öfv. lieut. Lagerbring hastade därifrån med
understöd, att tillbakakasta fienden; men den hade redan
måst ge sig af, och förposterne intogo sina förra
ställningar. Samma dag voro Rys|arne öfver åt
Föglö-Bänö att speja; vände dock straxt om till Såttunga.
Men fiendens anfall skulle ej blifva den enda orsak,
som denna dag gaf oro och spänning åt sinnena i
hög-qvarteret. På eftermiddagen kl. 6 anlände från Stockholm
majören vid Lifgardet till häst, Arfwedson, med bådskap
om konungens arresterande. Våld buret på statens
huf-vud, grundvalen för rättvisa, ordning och trygghet i
samhället, källau hvarifrån allt yttre godt och sedligt
tillströmmar dess medlemmar, — och detta dåd begånget i
dess egen borg, af dem hvilka ed och samvete bort
för-pligtiga mer än andra samhällets medlemmar att till det
yttersta försvara sammas och sitt öfverhufvud, — denna
för svenska hjertan så förfärliga och ovanliga nyhet måste
träffa v. D:s kanske djupare än någon annans. Han
hade svurit konungen sin tro och huldhet, och hans sed
var ej att bryta hvad han lofvat: den som beredt en
trefna dagar borde ej öfvergifvas då svåra mötte. Till
pligten sällade sig böjelsen: han hyste, oaktadt alla
svagheter och felsteg hans uppmärksamma ögon väl skådat,
en viss tillgifvenhet för konungen, som han trodde om
enskilda, dygder dem han vördade, — hvars nåd han hado
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
