- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 2 /
171

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom ömt om hjertat, från hemsökelse äfvensom sina stora
förråder och många tillfrisknande, hvilka, tack vare hans
goda anstalter och noggrann tillsyn, kommit på benen,
ehuru de ännu ej förmådde föra vapen eller uthärda
färder denna årstid.)

Så ungefär utlade, efter all anledning, general v. D.
förhållanderna för sig nu, innan han fått kännedom om
huru stor styrka fiender verkligen öfverkommit. Men
styrelsen trodde förmodligen att blotta nyheten om
konungens afsättning och thy åtföljande annan ledning af
politiken, framställd i exc. Klingspors bref, skulle hålla
eröfringslystnaden från det stora företagets utförande, kanske
till och med förmå till återlemnande af det förlorade.
Häri bedrog den sig mycket, och v. D. såg klarare.
Hvad gardesbatmen angår, som till Stockholm genast skulle
aftåga, så ägde af oviljan mot konungen hemliga
förbindelser rum mellan de förorättade gardens officerare och
vestra arméen; den skulle således afgå till betryggande
af det gjorda, — mot hvilket dock ingen röst höjde sig.

Hvilken harm öfver dessa befallningar borde
uppstiga hos v. D. med det lynne han hade, med de åsigter
han hyste, låter lätt tänka sig, och näppeligen har en
huld och trogen undersåte och tapper anförare haft en så
gruflig natt att utstå, som han denna till 15 Mars. Men
befallningens ordalag voro tydliga och bestämda, och hade
han sagt ja till regementsförändringen, måste han äfven
lyda hvad den nya styrelsen ålade, hvars ifriga anhängare
han hade nära sig. Det skedde, om ock med inre
gen-sträfvighet. Han kunde, se’n fiendens styrka mot Åland
var rigtigt känd, omöjeligen qvarblifva och strida
därstädes och dymedelst påtaga sig det dubbla ansvaret, både
att handla emot befallning och tillika kanske misslyckas.
Begagnande tillfället, som Kulneffs bref gifvit, skref han
till denne, påminde om flydda året, om mötet i Kauhava,
bad honom återställa meddelelse-vägen stridande emellan
genom parlementering, sedan händelserne numera upphäft
de skäl hvilka förhindrat detta bruk, iakttaget af alla
verldens hyfsade nationer: slutligen anhöll han om
snaraste framförande af en åtföljande skrifvelse till general

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/2/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free