Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen varit högst brydsam och sjelfva fienden ansett
saken omöjlig att tillvägabringa, samt när betänkes hvad
både före och efter denna händelse under kriget sig
tilldrog, med armée-corpser, stadde i vida mindre trångmål,
men hvilkas befålhafvare af dystra förespeglingar om
oöf-vervinnerliga svårigheter eller af fiendens skickliga
underhandlingar läto sig göras bestörte. Beslutsamhet, kraft
och raskhet segrade öfver förhållandernes missgunst. Med
fägnad kunde den nya styrelsen underrätta allmänheten,
d. 20 Mars, om många dyrbara lifs räddning såsom
första frukten af regements-förändringen — hvilken vinning
anbågs, vid landets tryckta belägenhet, så mycket större,
som ett vidrigt fall synes hafva dragit oerhörda olyckor
och sorg efter sig genom Ryssars fiendtliga besök i
Sveriges hufvudstad. Det oundvikliga afbräck som lidits,
ehuru inalles uppgående till bortpå 4,200 man, kunde, i
betraktande af det hela, af svårigheten och af så många
kärntruppers och dyrbara krigsmedels frälsning, ej väga
mycket; utan skattade v. D. sig lycklig att för så godt
pris undankommit. (I denna förlust äro de under de få
små striderna förlorade, en hop illa sjuka och
efterlig-gande väl då inberäknade. Ännu ringare hade den
måhända blifvit, om de sista efterlemnade flockarne velat
be-qväma sig att utan ett och annat litet napptag med
Rys-sarne raskt gå undan: de fingo böta för sin tapperhet
och nit, när de i uppgifna stycket icke velat så noga
underkasta sig omständigheterna och lyda sina föreskrifter.
De kunde dock med heder ursäkta sig, hälst de på
förhand varit bestämde att uppoffras). »Äran af fatiguev var
den enda han, icke utan smärta, gjorde gällande för sig
och sina krigare, då han sade sig ej nog kunna berömma
allas nitiska bemödande. Hans egen ansträngning och oro
under dessa farofulla dagar voro icke de minsta:
knappast kom en slummer öfver hans ögon om icke under
vägen, när han i släda framskyndade att tillse och hjelpa
allt väsendtligt till fart. Stundom sågs han komma
sprängande till häst i kölden. Men alla satte till honom sin
förtröstan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
