Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hästar som funnos vid artilleriet voro i den uslaste belägenhet.
Ingen general ville mer commendera en sådan armée. Klercker
och Adlercreutz reste till Hernösand och sedan till Stockholm.
General Aminoff som hittills följt arméen drog sig undan till
Svanttens bruk, 10 mil norr om Torneå; generalerne Cronstedt
och Sandels hade med sina Brigacler gått till Umeå. Den nyss
blifne gen.-major Gripenberg var den ende qvar som ej kunde
undandraga sig detta föga smickrande förtroende; han fick till
chef för sin stab öfv. Palmfelt. — När stilleståndet af Eyssarne
uppsades, drog G. sig undan till Kalix. Hans sanna vänner
rådde honom att utan uppehåll gå till Umeå. Jag var sjelf i
tillfälle att höra hans tanke härom. När generalen en gång körde
igenom vår marchecolonn, följde hans bror capt. C. Gripenberg och
jag hans släda ett stycke väg. Capt:n började framställa en hastig
marche till Umeå såsom högst nödvändig, men fick till svar ett
bestämdt nej. »Om man vill söka sak med mig», sade generalen,
»kan jag ej undvika det; men för feghet skall det ej bli; först
skola vi slåss, och sedan gå.» Anledningen till denna föresats
var troligen något missnöje med högsta befälets förhållningsordres.
Vi inväntade fienden i Kalix. Så snart stilleståndstiden upphört,
smällde det vid eftertruppen. Efter en kort skottvexling läto
Eyssarne blåsa i trumpet och anmäla om parlementär, som
emot-togs och fördes till G. Gref Schuwaloff gaf tillkänna att finska
arméen ohjelpligt vore stängd af 8,000 man som nu förföljde och
af en lika styrka som gått öfver Qvarken till Umeå. Goda vilkor
tillbödos, om Finnarne godvilligt ville lägga ned vapen.
Generalens första svar var vägrande, men medan man underhandlade»
ankom från gref Cronstedt en biljett som bestyrkte att han blifvit
tvungen lemna Umeå. Ett krigsråd af det högre befälet samlades,
hvari öfv. Palmfelt var själen, och den erbjudna convention
antogs. Generalen inbjöds till ryska högqvarteret, för att
öfverens-komma om vilkoren; han hade den oförsigtigheten att resa.
Palmfelt som åtföljt honom kom ensam tillbaka, att meddela arméen
den upprättade convention och sätta den i verket. Medan
öfver-läggningarne i högqvarteret pågingo, hade arméens Comp:ni-Befäl
haft tillfälle att inhämta hvarandras och truppens motvilja att
som fångar lägga ned vapen; äfven hade från Umeå ankommit
säkra underrättelser att Eyssarne återgått öfver Gvarken och att
Umeå nu vore fritt. Nytt hopp vaknade att vi skulle komma
undan. En kurir afsändes, att härom lemna generalen
kännedom, men han släpptes ej fram. Gripenbergs hedersvakt blef en
fångvakt.
Under dessa bestyr och öfverläggningar ankom gen:l Aminoff
till arméen från sin frivilliga förvisningsort. Snart samlades det
lägre befälet omkring honom och anhöll att han måtte föra
arméen till Umeå. Men han afslog på goda skäl. »Med nöje»,
sade han, »skulle jag uppfylla er önskan, om jag ej insåge
omöjligheten deraf i det bedröfiiga skick arméen nu är. För Gud och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
