Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
zn
got ordentligt, med besked, så hade han satt sig i förbindelse med
prinsen af Augustenborg, för att få afslutadt ett för båda nödigt
stillestånd. Att härom hemställa hos konungen, rakt på saken,
ansåg han vanskligt och förgäfves. Med beräkning på konungens
genstöriga lynne, lade han därför orden i prinsens muu, väntande
sig antingen tillåtelse att ingå en vapenhvila, hvarunder trupperne
skulle beredas och förstärkas, eller konungens medgifvande till
Engelsmännens medverkan, hvarigenom endast något afgörande steg
på Norige kunde komma till stånd. (Han var från Stockholm väl
underrättad om kungens gräl med dem.) — Sedan A. den 2 i
dragit den af fienden påtryckta Bärby-styrkan bakom
Enningedals-vattnen, inledde han dessa ärender hos konungen sålunda:
»Strömstad den 27: Landtvärnet och vargeringen inöfvas, disciplineras,
målskjuta m. m.; så att om en tid af 8 eller 10 dagar jag icke
torde behöfva frukta att återtaga offensiven; huruvida fienden
lem-nar mig denna tid, är ovisst, emedlertid göres för försvaret af
hvar position allt hvad görligt är. Den 2i skickade mig prinsen
af A. det bref jag bär innelyckt i original har den nåden i
djupaste underdånighet öfversända. Jag emottog Dess adjutant
Darre på Blomsholm närmare gränsen, och efter en lång
discus-sion om fiskare och fiskarebåtar, som varit ett offer för alla
förpostkrig, propouerade han mig ett stillestånd, med det blotta vilkor,
att jag skulle gifva mitt hedersord, att icke bortskicka truppen
till Skåne: jag svarade härpå, att jag i sådana saker icke trodde,
att någon Befälhafvare gåfve sitt hedersord, och att jag visserligen,
om också aldrig den saken kunde komma i fråga, icke gjorde det;
hvarpå han sade, att Prinsen från Köpenhamn visste, att
Engels-männerna icke skulle gå på Norrige, utan brukas mot Seeland,
samt att vi således voro lemnade till Oss sjelfve, för att afgöra
kampen mot Norge, hvilken han hoppades icke nu mer skulle blifva
farlig för Dess fädernesland; han erkände, att vid Engelska
flottans ankomst deras fruktan varit grufvelig och allmän, dels i
per-spective på omöjeligheten att kunna vänta subsistence, dels i
anseende till den cooperation, som de med västra arméen förmodade.
Han beklagade sluteligen, att numera nationerna icke hade att
välja mellan annat än tvenne slags tyrauni, det Engelska och det
Fransyska. Spanska konungahusets olyckor syntes besynnerligen
hafva frapperat Danska regeringen. Jag yttrade mig öfver alla
dessa reflexioner med mitt vanliga kända tänkesätt och slutade
med att låta honom se min stabsvakt af Lifgardet till häst,
hvilken han fann t »synnerligen degelig». Jag har förmått till
utrustning flere mindre kapare och äfven låtit aptera en båt med 2:ne
3:® kanoner, som under bra karls befäl skall kryssa i skärgården
och uppsnappa fiendtliga mindre armerade fartyg. Arméens flotta
tror att med någon förstärkning, den skulle våga bjuda den
Danska spetsen, men jag vet icke huru och hvarifrån en sådan
förstärkning skulle kunna komma. Den 25 ankom E. K. M:s
Nådiga Ordres af den 18 dennes, att de till Skåne beordrade Artil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
