- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 2 /
231

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

medicus Rislachi, älskad och saknad af alla —- en obotlig förlust;
han var den 18:de läkaren som aflidit vid trupperna eller
sjukhusen och skulle, sades det, snart följas af flera, hvilkas tillstånd
vore hopplöst: sjukan hade likhet med gula febern. (Men flera
trakter å norska sidan, hvarest trupperna måst ligga ute i
jord-och rishyttorna, besvärades länge därefter af ohyra, som innästlat
sig i sjelfva marken. Emellanåt hade soldater och officerare sökt
genom jagt förskaffa sig något för hungerns stillande: till och
med skator föraktades ej.)

Sådana taflor (hvilka skulle kunna ytterligare utföras och
Ökas med skildringar t. ex. öfver den bedröfliga ställningen i
Carlskrona, å flottan, hvaraf bondeoroligheterna 1811 till mästa
delen föranleddes, samt öfver det följande eländet i Norrland) borde
väl förmå upplysa den nya finska historiska skolan, som söker
inprägla att deras ^mdsmän af Sverige blifvit eftersatte. Vi på
denna sidan Bottniska viken hade det ingalunda bättre än desse,
snarare sämre. De fingo åtminstone fröjda sig åt krigets poesi —
strider och segrar, samt kunde, äfven där det blodiga dagsarbetet
ej gått lyckligt, dock vara nöjde och stolte öfver att så hafva
bestått den mannapröfvande kampen, i ett godt medvetande att
; som ärlige krigare ha uppfyllt sina pligter mot konung och
fosterjorden, — medan våre i vester måst hufvudsakligen möda
krafterna med att tåga vidt omkring, utan gagn, utan att komma till
någon större afgörande sammandrabbning, samt sedan ligga i nöd,
pinas och ödas bort af svält och sjukdomar. — Skolans påhitt
att förkunna Gustaf Adolph såsom den där varit »företrädesvis
Jinsh>, för Finland ömmande konung, är ej heller särdeles
följd-rigtigt eller lyckligt: så framt man ej antager det han ställt väl
till att Finland förlorades och blifvit hvad skolans föreståndare
finna det skönt att vara. För detta, äfvensom för påfunna
nyheten att nödvändigt vilja börja Finlands historia först med 1809,
lärer finska folket nu eller framdeles icke hembära dessa
häfde-skrifvare stor tack. Genom slika historier orenar och förderfvar
man sitt lands historia, skattkammarn för dess dyrbaraste minnen,
uti hvilken bevaras det förflutnas arbete, hvarpå framtidens
utveckling i väsendtlig mån beror. Men partifolk låta sig svårligen
lära något, innan händelserna öfverväldigat dem.]

Nu hade af styrelsens okloka beteender, brist på
ordning, öfverensstämmelse och måhända äfven på god
vilja hos somliga hennes verktyg, med det elände däraf
följt, blifvit mångenstädes uppväckt mycket bekymmer och
missnöje — särdeles bland förståndige och raske off:re vid
vestra arméen, de där länge lidit och haft hård nöd under
ögonen. Efter krigets olyckliga gång och genom nöden
på flera andra ställen, och synnerligen genom Finlands

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/2/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free