- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 2 /
241

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med grämelse kom v. D. snart underfund med detta
oväsende, ehuru spelet i början fördes mera doldt samt
allt i det yttre syntes godt och vänligt medtäflame
emellan. Man kalasade och drack, skålade och prisade på
vers och prosa hvarandra och fäderneslandets sällhet af
den genom revolution lyckligen återvunna friheten,
likasom vore med konungens blotta afsättning allting för
Sverige väl bestäldt inom och utomlands. De lifligaste
förhoppningar uppspeltes, och anstalterna vidtogos i
samstämmighet med dem. (Man tänke endast på den
präg-tiga och dyra missionen till Napoleon, den klena
rustningen och tillställningarne mot Ryssen, A:es storartade
och kostsamma planer vid norska gränsen på hösten 4 809.)
Nu efter revolutionen skulle ryska eröfringslustan varda
stäckt och tillbakavisad, Napoleon återvinnas och med
honom trygghet och magt för Sverige, Norige förenas som
medgift åt prins Christian August, när han blifvit vald
till thronföljare, samt de inre sakerna föras med förnuft
och ordning, o. s. v. Huru med krigets förande gick,
skall i det följande nog spörjas, och hvad hufvudsaken,
såsom man tycktes ansett det, den allsmägtige Napoleons
vinnande, beträffade, så svarade denne, som knappt gaf
sig tid att lyssna till H. K. Höghets varma böner (hvilka
angingo hans mellankomst, att Sverige åtminstone skulle
få behålla det hufvudstaden närliggande Åland) och ej
utan starka bevekelsegrunder ändrade sin politiska
hållning, helt kort: ))Må Han vända sig till kejsar Alexander,
han är stor och ädelmodig.» *)

*) Ännu ett par år därefter berömmer Napoleon sig i bref
till Alexander (den 28 Febr. 1811) öfver sitt åtgörande:

»Jag samtyckte till att E. M:t behöll Finland, hvilket utgör
tredjedelen af Sverige och är ett landskap af sådan betydenhet
för E. M., att man kan säga att efter denna förening det icke
finne? något Sverige mera, emedan Stockholm ligger i
konungarikets förpostlinie (aux avantpostes du Royaume).»

Det är ej lätt att fatta huru A:e kunde anse för möjligt att
mot Napoleons goda vilja (och mot den efter honom sig rättande
Alexanders) eller under bibehållande af vår dyrbara vänskap med
honom rycka Norige från hans troget förbundna Danmark; ty
Napoleon hade ju ej en g&ng v&rdat sig om att lägga ett ord för
n. 46

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/2/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free