Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ändring däri måste nödvändigt inträffa, fur fosterlandets
räddnings skull. Men att därför uppror skulle tillställas,
att man behöfde våldföra konungens person, att detta
skedde just af dem, hvilka det närmast tillkommer att skydda
majestätets helgd och samhället emot alla slika tilltag,
var honom vedervärdigt, liksom allt livad sedermera
öf-verskred syftemålet: freds slutande eller krigets förande med
kraft och samband. Förmodligen föreställde han sig detta
kunna vinnas på ett värdigare, mindre skakande, ej så
olagligt sätt; — kanske genom högre embctsmännens
uppträdande med allvarliga framställningar och deras
befattningars nedläggande i nödfall, enligt Armfelts plan, hvaraf
han likasom möjligen af andra påtänkta tillställningar fått
del eller någon spaning. Huru som luilst, måste han
erkänna och förlika sig med det oundvikligen nödvändiga
som skett och ej utan allmän ofärd kunde göras om intet.
Förutseende denna tidens och sin föräliderlighet, hade
han redan uttryckt den i ett valspråk, livilket lian tog
före resan till Aland, dit han skyndade, glad att sålunda
slippa höra allas bekymmer, förespeglingar och förslager
och nöjd med att i utöfningen af sin pligt få stupa mot
fienden, om så tillstaddes, häldre än deltaga i stäuiplingar
mot sin konung. Enligt berättelse hade han såsom blif-
O O
ven riddare af Svärdsordens stora kors hehöft ett sigill
och beställt det hos en gravör. Denne frågade efter
valspråket, men v. D. sade sig ej tycka om sådane; dock
sporde han, om någon nyligen begagnat sig af ett dylikt.
Gravören svarade att den som gjort det sednast var
general v. Vegesack. »Nå, hvad har han tagit för
valspråk?» »Oföränderlig», — svarade gravören. »Det
innebär icke sanning; ingen inenniska är oföränderlig. Han,
ni och hela verlden äro föränderliga, och jag således med;
därför sätt i mitt sigill: Föränderlig! Det är åtminstone
en sanning.» — Häri gaf v. D. äfven luft åt sin
egenhet och godmodiga ironi mot sig sjelf och andra.
Mont-gomery tillägger vid anförandet af denna anekdot: att de
båda generalerne (under hvilka han tjenstgjort), som buro
dessa motsatta valspråk, i mod, kraft och fosterlandskänsla,
liksom uti kunskaper, dock voro fullkomligt jemnlika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
