- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 3 /
14

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

till och med beklagliga följder. Magasinsförvaltare och
kronobetjening kunde han icke gerna tåla, och visade ofta
mot dem en obillig stränghet. Så hände det i Umeå,
att landshöfdingen ej trodde sig på den utsatta timman
kunna skaffa så många hästar, som v. D. fordrade för
sitt återtåg. Generalen gick då, åtföljd af sin adjutant
(M:y), till Landshöfdingen Frih. Stromberg, för att
personligen gifva kraft åt sin skriftliga anmodan. Baron
Stromberg yttrade, att det erforderliga antalet hästar
omöjligen på timman kunde anskaffas, emedan de icke funnes
på närmare håll än 6 à 10 mil, och hvarom
tillstädesvarande kronofogden Bergstedt, om jag rätt minnes namnet,
också kunde upplysa. Generalen vände sig till honom
med bister uppsyn och sade: »om ni intet har det antalet
hästar kl. ’10 f. m. i morgon, så låter jag hänga upp er».

— Den fromsinte och uppskrämde kronofogden, som
insåg omöjligheten att uppfylla Generalens befallning, gick

— och dränkte sig på hemvägen. Dagen derpå
inställde sig Baron Stromberg hos Generalen och förebrådde
honom hans obetänksamhet, att skrämma den arma
kronofogden att afhända sig lifvet. Han efterlemnade hustru
och 9 barn i elände. Generalen sökte återhålla
Strömbergs förtrytelse och harm; men han fortfor med en ädel
och högsint ståndaktighet, hvilken tystade sjelfva v.
Döbeln *). — En annan anekdot, som bevisar v. D:s
egenheter och fintlighet må här anföras bland de många jag
känner. En hustru inställde sig hos Generalen,
(förmodligen när Svenskarne återtagit Umeå), med en skrift på
två ark. Generalen svarade, att han »icke hade tid att
läsa så långa anföranden», några andra uttryck (såsom att
det vore en hel, lång pinohistoria, o. s. v.) att förtiga,
samt att man ej borde kalla honom Nådig; »ty detta är
blott Gud och Kungen: Låt någon uppsätta er begäran
kort och godt». Dagen derpå anmälde sig en ung man,
förmodligen handelsbetjent, med samma hustrus anförande

*) S. skall ej heller velat antaga för god v. D:s tröstande
försäkran, att han i v. D:s corporaler skulle finna ämnen nog till
mycket bättre fogdar än de han hade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/3/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free