Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ådagalagdt nit, förmåga och uppoffringar ej förtjent en
sådan missaktning, eller tillbakasättande för någon.
Spanande efter orsaken härtill föll hans förmodan på
Umeå-öfverenskommelsen, hvars nödvändighet han inbillade sig
styrelsen alltjemt misskände, oaktadt de sednaste
tilldragelserna i den trakten, jemte annat, redan nogsamt hade
rättvisat v. D:s uppförande däruti. Han blossade
förfärligt upp, stucken i sitt innersta: ville burdus taga afsked,
draga sig från alltsammans, för att i ro genom
arrenderande af någon liten gård i Westergötland bereda sig
nödtorftig bärgning.
Säkert hade han här i öfverilningen blottställt sig,
om icke Wrede vänskapsfullt med de mest bevekande
och kloka föreställningar, mellankommit, mildrat och ledt
första uppbrusningen. Han besvor honom i bref på det
varmaste, att ej genom yppad harm eller häftiga utlåtelser
förderfva sig, förspilla den rätt till allmän erkänsla och
ersättning för gjorda tjenster, lidna förluster, och
dymedelst ock gifva lastarenom, eller dem som kunnat varit
intresserade uti att bidraga till denna regeringens glömska,
vunnet spel; den skulle rättas, eller ock han, Wrede,
hvilken det rörde lika mycket som generalen sjelf, ingenting
förmå. Han hänvisade på rätta upphofvet till händelsen:
bad honom med sig vara öfvertygad att en convention
som bortgifvit äfven hela Ångermanland snarare kunde
förklaras, ursäktas, glömmas, än ett samtal sådant som
v. D:s med riksföreståndaren, efter återkomsten från Åland,
om revolutionen. Detta förra hade varit en allmän
handling, som menniskor, i synnerhet de högtförnäma, lättare
glömma, än en personlig förolämpning. Med allt sitt
förstånd saknade generalen kännedom om menniskan i den
förfinade verlden; hans fördom mot hof och hoffolk hade
hindrat honom ifrån att om dem taga kännedom, annars
skulle han kanske kommit till samma slutsats. Lika litet
kände generalen allmänheten, och i synnerhet den svenska,
om han trodde att glömskan vid ett skyfall af
nådebevis-ningar brännmärkte en person som förut förtjent hennes
aktning. Wrede hade alltid sett motsatsen och såge det
ännu både i arméen och bland andra; bad honom därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
