- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 3 /
33

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

Tara ond, mycket ond, men Be saken ur rätta synpunkten,
så väl till upphof som följder, så skulle denna ondska
icke öfvergå till grämelse, till ett allvarsamt lidande,
såsom han funnit och hört det vara. Han ville således
väl ej dämpa känslan af generalens billiga missnöje, men
gifva den en rigtning som endast passade för generalen;
ty, hämnas borde han, och hämnas med glans, — men
blott på det sätt att generalen ånyo ökade sin förtjenst
och det allmännas förbindelse genom Norskarnes
utdrif-vande, — och sedermera låta allmänheten afgöra tvisten.
Sluteligen anhöll han det v. D. ej måtte illa upptaga
dessa framställningar af en man som visserligen icke
ansåge sig äga mera förstånd än generalen, men genom en
30 års lefnad i en viss krets trodde sig hafva varit
nödgad att taga en säkrare kännedom om verlden, och som
för öfrigt upprigtigt hyste för honom både vänskap och
högaktning.

A sin sida sköt A:z, i bref den 18 Juli, ifrån sig
all skuld i saken: ville af skedda befordringarne och
nådebetygelser icke taga något försvar; hade i dem ej
heller minsta del, utan önskade tvärtom sjelf, ju förr
dess heldre, kunna blifva skiljd vid alltsammans; intriger
och kabaler hörde till ordningen för dagen och hvaren
refve åt sig, få tänkte på det allmänna. Men sådant
oaktadt skulle man ej fälla modet, i synnerhet de som
ägde den ärofulla lotten att commendera mot rikets
fiender, för att försvara dess gränser och sjelfständighet; i
sinom tid måste man få njuta rättvisa.

Dock förmådde hvarken Wrede eller A:z att
fullkomligen nertysta v. D:s förtrytelse: de hade så gerna
kunnat hafva bedt åskan låta bli att mullra, när luften
fyllts med electriska ämnen och blifvit antänd. För sina
bekanta och nära omgifning yppade han sin förbittrade
sinnesstämning, och de sökte visst trösta honom, men alla funno
orättvisan och med skäl, att norra arméen blifvit väl mycket
tillbakasatt för den vestra, — utom i krigets hårda mödor *).

") v. D. var på en bjudning bos Nieroths i Hernösand, då
tidningen om kröningen och därvid skedda utnämningar anlände

III. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/3/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free