Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
kanon, som spridde död och nederlag bland de anfallande;
och vägen ditopp vardt slutligen stängd genom högar af
slagne. På denne framför fiendens (8) kanoner och
hau-bitzer satt den åldrige svenske generalen sjelf till häst i
svåraste kulregnet, ofta skymd af det, grus och de stenar
som ryska kulorna upplöjde och kastade omkring och
öfver honom, — uppmuntrande sina, hvilka ock alla slogos
som Svenskar. Och oaktadt Eyssarnes stora antal —
8,000 mot ej fullt 5,000 Svenskar, hvilka dessutom,
såsom nämndt är, måst vidt utfördelas och till största
mängden ej kommo åt fienden, liksom artilleriet ej träffade
honom, — var striden här ännu icke afgjord, då en något
förhastad underrättelse inlopp det fiendtliga jägare vadat
öfver ån och kastat sig in i yttersta husen i byn, mellan
hufvudhären och venstra flygeln.
Wachtmeister, som såg fienden starkare församlad, än
förmodas kunnat och därtill ägande en nästan ointaglig
ställning, mot hvilken vårt artilleri, som utomdess bestod
af svagare stycken, ej förmådde något, fann kl. 3 e. m.
för godt att genom återtåg rädda hären från ytterligare
förstörelse. Det skedde, ej af orkeslöshet eller olust för
strid *) och med mycken ordning: bron brändes: den
venstra flygeln fick, såsom afskuren, söka sig fram genom
skogarne; den högra drog tillbaka på och skyddade Påls-
") Det säges — gruudadt eller ej — att Kamenski, därtill
bevekt af Svenskarnes hårda motstånd, redan träffat anstalter för
återtåg till Tefte, då han fick se Svenskarne på slätten göra
be-redelser till sitt åt Djekneboda, hvilket hejdade Kyssens. — Man
får dock vara varsam i dylika sägners antagande. Det berättas
äfven att ryske anförarn redan stått, förklädd till bonde, färdig
att smyga sig undan genom Lappmarken. — Om detta är mer, än
en någon tid efteråt påfunnen nyttig saga, ser man hvad v. D.
under 1789 års fälttåg redan påpekat, huru i krig, så tyckes det,
utgången ofta beror på en liten, tillfällig omständighet. Hade
sålunda den förhastade rapporten ej ankommit, men Svenskarne
ännu någon stund fortsatt kampen, skulle ju det krigsföretag för
hvilket partinitet sedermera öfveröste befälhafvaren och deltagarne
med smälek blifvit för dem högst ärofullt och på vers och prosa
beprisadt. Men verlden dömer gerna efter utgången, och måste
af kortsynthet göra så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
