Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Ett godt, och ej det minsta, synnerligen i deras ögon
som ville se slut på kriget till nästan hvad pris som hälst,
följde af expeditionens mindre lyckliga, hastiga ändande;
freden påskyndades) vidare blodspillan förebyggdes, vorden
efter denna erfarenhet onödig, ansågo många, då hvarken
statens knappa tillgångar eller styrelsens inre ställning,
hennes enighet och kraft, hvilka voro ganska ringa, gåfvo
någon borgen för en gynnsammare vändning i fejden.
Man tyckte sig stå ungefär på samma punkt till det
yttre, som förra året vid samma tid, och stort ljusare
utsigter än då tedde sig icke; med skäl kunde man således
längta efter och påyrka ett fredsslut. Andre som betraktade
sakerna i måhända större och i framtida sammanhang ville
ej förhasta därmed, då de voro öfvertygade om att
vilkoren icke gerna kunde blifva sämre, men lätteligen
vinnas förmånligare, om man hölle ut något. Men
Adlersparre måste nödvändigt ha fred, för att kunna få sin
prins, den nu genom hans åtgärder valde thronföljaren,
hit öfver. Hans parti åter, genom hvars inbillning
angelägenheterna mycket lidit sedan regementsförändringen,
saktade sin ifver och drog sig något tillbaka, sedan hoppet
att af detta krigsföretags framgång åt dess plans
uppgifna författare och utförare vinna ära, och därmed föröka
partits inflytande på styrelsen, blifvit om intet, men
huf-vudmannen däremot förlorat i anseende genom de konster
han i hufvudstaden användt, och synnerligen när
Adlercreutz beröfvades befälet vid sin gamle motståndares
öfver-vinnande. Men Adlersparre hade nått sitt hufvudsyfte,
besegrat motpartit i thronföljarevalets genomdrifvande,
sålunda försäkrat sin ställning och kunde, äfven när han
med det begynnande 4810 förlorat sitt öfvertag i
inflytandet på regeringen, i lugn å den beqvämliga hviloplats
han åt sig utsett, afbida framtiden.
feligen förfeladt, såsom kortsynte tadlare efteråt påstå, tyckas de
ord, lösen och fältrop antyda, som han utgaf för 6—IS Sept.;
de lyda: »Utan sorg skiljes — Man från detta — Ställe hälst
glädje — Nöjen möta när — Du kommer hem — Till dina
vänner — En mägtig fiende — Har blifvit tvungen — Att yika for
— Svenska vapnens kraft.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
