- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 3 /
116

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

mån. Men innestående fordringarne voro stora; med knapp
nöd kunde man godtgöra dem; således kunde nådegåfvor
och underhållspenningar ej annat än blifva högst ring%
och allt måste ställas på yttersta besparing. Det anslag
som konungen begärt och af ständerna välvilligt gafs till
aCcords-ersättningar, interims-löner och underhåll m. m.
för dem ur finska arméen hvilka föredrogo gamla
moderlandet framför det nya väldet, och tills de hunne sättas
in och få lön på svenska reg:ten, kunde ej heller långt
förslå.

Emellertid gjorde v. D., å sin sida allt hvad han
förmådde, att soldaten åtminstone fick sin rätt ut, och
sökte genom kloka tillställningar bereda dem små fördelar,
så vidt reglementen och föreskrifter på något sätt tilläto
en sådan tillämpning. Ja därutöfver, och på eget bevåg,
när klokheten och rättvisan bjüdo det. »Tit. märker
nogsamt, att jag, vid bristande föreskrift, häldre beviljat
några sk. mer, än förknappat för de landsfiygtige Finnar
ett r:st., öfvertygad att större ansvar bör följa att
förknappa obefogadt, än att anslå något mer; ty hårdhet
eller obetänksamhet skulle dictera det förra och välviljan
det sednare; Finnarnes sak är ömtålig, ingen afreser utan
med tårar i ögonen», skrifver han till Adlercreutz, och
denne gillade eller öfversåg för det mesta, låtande honom
hållas; ock var det honom en lycka att denne Finnarnes
gynnare nu satt vid styret och underhjelpte hans
an-draganden.

Då förbindelsen med hufvudstaden kräfde tidsutdrägt,
tilläts han temligen rusta och styra på egen hand *):
ingen förlorade därpå. Nöden måste ursäkta mycket; så
gaf han åt 20 till 30 hungrande soldathustrur och barn
en fältportion: den blef likväl genom befallning från
högre ort nedsatt till Va, d. 2 Nov. Folket i byggden,
som var uttömd af Ryssarnes långvariga vistelse och våld,

") »Jag har varit nödsakad, sedan arméens upplösningstid var
gifven, och sedan min härvaro ytterligare genom Kongl. Br. d. 18
Oct. blef anbefalld, tillkännagifva fortsättning af General-Befälet
härstädes; Svenska lynnets sjelfständighet tål på ingen punkt Sty.
relsemagtens intermediära hvila», skrifver v. D. den i Nov.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/3/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free