- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 3 /
130

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 30

förhållande. —•> Denna rörande scene bar pressat högagtnings tårar
ur alla närvarandes ögon; den bevisar finska krigarens ärofulla
samband, att efter krigets slut häldre försaka alt eget, än med
liknöjdhet frånskiljas vapenbröder. — Sedan alla afsöndringar voro
gjorda, försvann det förut yppade missnöjet; välfägnad af
hus-värdarna i Gefle bidrog också dertill, så att alt mannskapet icke
allenast tranquiliserat sig, utan till och med, genom okonstlade
känslors sanna uttryck, mycket ångrat hvad som passerat. —
Måtte min underdåniga rapport härom vinna E. K. M:s nådiga
välbehag, i afseende på detta kärnfulla folks förtjenstfulla anlag
och osvikeliga Trohet.» — Kort förut hade v. D. i und. anhållit
att 1,000 R:dr b:co måtte öfversändas till landshöfdingen i Gefle
för 78 gamla, bräckliga, afskedade finska soldaters hemförlofvande.

Hans afskedsord till Pinnare vid generalbefälets upphörande d.
31 Mars voro: . . . »Tillfredsställelsen jag haft af Befälet öfver de
Finska Tropper förbinder mig att till Herrar Officerare,
Underofficerare och soldater aflägga den upprigtigaste — den största
tacksamhet. — Vapenbröder! Camerater! förunnen mig Eder
vänskap — Eder okonstlade tillgifvenhet på lika sätt — och till
»amma grad jag hyser des«a oföränderliga egenskaper för Eder I —
Våren nöjde med hvad jag kunnat uträtta. Viljan dervid har
varit större än förmågan. Allmagten vare dertill ett ojäfagtigt
vittne. Våren och blifven lycklige till den grad Jag det önskar.
Förvaren i Edert ädla minne, Eder tillgifnaste, Eder upprigtigaste
Camerat och Vän

O. G. v. Döbeln,
Gen.-Major.

A. L. v. Post.

Följande utdrag af bref från dessa tider hafva kanske i ett
eller annat afseende förtjenat att här inryckas:

»–-— Nu är jag hemma bos de mina; men min nådige

Herr General, jag anser mig dock som främmande, i anseende till
förändringen som all ting undergått; sjelfva luften som jag andas
tycks vara tyngre än förr, och nog chagrinerande för en att se
huru snart tänkesättet förändrar sig: knappast en del komma mera
i bog moderlandet.

När jag varit ett par dagar hemma, så kom kejsarens Ukas,
som innehöll: att alla finska off:rt tillagde förmåner nu voro alla,
sedan freden blifvit ratificerad. Detta var intet just något ljufligt
välkommen, såvida man kan blifva husvill i största hast; men här
står ej annat att göra, än med Christeligt tålamod afbida sitt
öde. Jag Bmickrar mig dock, att genom Herr Barons och
Generalens högtgällande förord undvika så väl eländet som ock
nödvändigheten att blifva gratialist härstädes, Jör hvilket mig Gud i
nåde förskone. — — Jag skulle ej bida här många veckor, om
jag visste, hvart jag skulle taga vägen på Svensk botten med
hustru och barn, och om ej mina svågrar sS Guds jätnmerligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/3/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free