Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
ner, eller för månaden 260 ß:dr. Sin resa från Finland uppför
han i räkning sålunda: »Kesa till Stockholm, Nov:r, 7 hästar à 8
sk., inberäknadt 2 E:dr dagtraktamente i 15 dagar, efter 8 mils
resa om dagen: — 215 R:dr.» Det var vid slika omständigheter
icke underligt om v. D. ej kunde göra några större bjudningar
för sina kära Björneborgare. De voro ändå goda vänner, och
officerarne kommo gerna till honom på hans tarfliga kost: de
skulle till chefen och låta »purra palt i sig» såsom det kallades,
emedan, så ofta han fått köpa en kalf eller ett får till slägt, han
alltid lät bereda denna älsklingsrätt åt sig. Förestyret för hans
hushållning och handhafvare af cassan därtill var en flink och
fyndig man, som v. D. ryckt ur nöd och tilldanat, med den ståtliga
benämningen »hofmästare» Leyonfelt (?). Han vårdade v. D.
troget under hans sjuklighet och var särdeles snäll att då och vid
förefallande matbrist kunna i de uttömda orterna uppspana och
förskaffa det nödiga. De anläggningar därtill han gjorde voro èj
sällan af den slugaste och lustigaste art, ehuru sanning och
ordhållighet dock, i hastigheten, kommo att lida väl mycket. Men
»nöden har ingen lag» svarade han v. D. som någon gång fått
underrättelse om hans funder och förebrådde honom dem samt
dref honom till att väl betala hvad han intagit. Karl af
hyggligt utseende, vände han sig vanligen med framgång till
fruntimret, friade till flickorna i hvarje by, lofvade dem giftermål när fred
blefve, om de anskaffade hans behöfver såsom mjölk, ägg, färskt,
en höna o. d., och som hans umgänge var af det lättaste
muntra slag, blef han strax hemmastadd öfverallt. Emedan han var
vaken, outtröttligt påpasslig och trogen, där det gällde generalen
och hans saker, höll denne, som äfven såg hans goda hjerta, af
honom, ehuru han stundom då de dröjt länge på ett ställe,
måste som bister skiljedomare lägga sig emellan och förekomma
svårare följder af L:s »fria fantasier» och »tykenhet». Han såg ej
heller ogerna, och kunde rätt godt skratta däråt, när L. vid sina
äfventyr ett par gånger råkat rigtigt fast, ej förmått reda sig med
siu förslagenhet, utan blifvit näpst. Ett uppträde L. tillställt var
särdeles svårt. Han hade friat sig fram med sin herre till Gefle,
då under dennes sjuklighet han får tillfälle göra det på allvar till
värdens, en förmögen hökares, dotter. Alla voro belåtna; v. D. ej
minst att se L. på stadig fot och försäkrad till framtida bärgning,
då olyckligtvis en vestgöthahandlande som inkommit och åsett de
båda förlofvades ömhet och sällhet, afundsamt gjorde slut på
lyckan med att stiga fram och till fästmannens stora häpenhet hälsa
denne från hans hustru och barn, om hvilka han upplyste att de
befunno sig vid allsköns välmåga lefvande i hans ort. Stackars
L:s dåliga minne hade åter kommit honom på skam, att för sina
önskningar förgäta pligtens bud och så fullkomligen glömma sin
maka, att han trott henne vara död; — hvartill han lärft- haft
de bästa skäl, enär hennes vandel varit hufvudorsaken till hans
flykt och betryck. Han sökte hädanefter, fast förgäfves, skiljs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
