- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 3 /
148

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

448

ning af äktenskapet, sedan han genom det fått barnet
lagligen erkändt — på ett fult sätt, som ej kunde medföra
någon lycka. Det blef ett tal i hvars mans mun, men
bedömdes mildare än tillbörligt, då man hörde hvilka
omständigheter som nödgat, och kände hans egenheter samt
beslutsamhet att fullfölja en fattad föresats. Utvägen, ett
gement juristknep, som här ej närmare bort utföras, skall,
när motgången i rådskammaren vardt känd, blifvit
honom anvisad af en »hedersman», en högre rättslärd, som
nitälskade för ändamålets vinnande, — och för det
förbisågos medlets renhet och högre rätter, hvilket ofta
händer lagkloka och de jesuiter.

[I sina Tidstaflor 1809—10, har Adlersparre, sonen, bopgjort
en framställning af denna sak — på sitt sätt — för att visa huru
ogrundad qvarstående beskyllningen om Adlersparre, fadren, vore,
»att ban i säkerheten af sitt inflytande hos konungen ej kunde
lida äfven den ringaste opposition — och för att blotta den
inkon-seqvens, som genomgår 1810 års regerings-system.» — Till den
ändan berättas utgången af v. D:s ärende falskt, och såsom skulle
han, trots nämnde statsråds afstyrkande, genom konungens
för-pta bifall, vunuit sin anhållan samt ej behöft tillgripa det
andra gemena medlet; Iserbjelms besynnerliga förhållande, vägran att
contrasignera det han tillstyrkt, hvarigenom det gensträfviga
statsrådet (A:e) nådde sitt syfte, förbises; v. Engeströms anförande,
hvarur detta tydligen inhemtas, framlägges till en del och
stympadt på de kraftiga skäl hvilka en mot motståndet däri
uppställas; och slutligen säges, »att dennes, en af den tidens mast
aktade mäns (det var ock v. E.), argumenter gjorde sig gällande
hos majestätet, som till följe deraf tog sig för att genom ett
lagbrott gifva glans och upphöjelse åt en skandal.»

Genom slika hopgöringar och hopröringar till allmänhetens
förvillande i det förflutna med afseende på det närvarande
upp-hjelpes icke, utan stjelpes ytterligare en dålig sak; ej heller blir
det möjligt ur dylika, den sonliga vördnadens förvrängningar på
andras bekostnad, bättre få skönja dragen af den »man — med
fornromersk anda, men ack! ej bland en samling af Eomare!» —
som skulle målas. Ej heller ter sig denna »anda» bättre, då
hon här i slika fall följer småsinnets art — och, såsom ordstäfvet
lyder, silar mygg och sväljer kameler. — Öfverensstämde med
sådan fornromersk anda törhända »det misstroende», »den lättrogen-

öfverstånden, neg »frun» (såsom hon på v. Dis befallning nu
titulerades) och drog sig genast tillbaka. Allt förblef annars på gamla
foten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/3/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free