Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Jag är den företa, som klandrar det oanständiga uti
Generalens uppgifna plan; men då den är skyddad af
lagen, ehuru tvärt emot lagens tanka, — då den således
icke genom lagens åtgärd kan förekommas, underställer
jag: om något annat medel bör sökas, att förekomma en
allmän skandal?» —
[Engeströms sist anförda ord från: »Om denna rättighet
är:...» äro i Tidstaflorna, III, s. 76, utelemnade, liksom början
af hans anförande hvilken väl upplyser detta måls gång. Det
uteslutna passade kantänka icke, såsom stridande mot den slutsats
man ville komma till och innebärande skäl mot dem som ville
hafva v. D:s begäran afslagen. Däremot får man om hvad
bredvid saken sig tilldragit, en egen berättelse, hvilken låter nog
dramatisk och arbetad för att finnas rätt sannolik, hälst Å:e, f.,
endast kunnat meddela sådant, men några hans efterlemnade
skrifter, som innehålla dylikt ej nämnas. Först tillställes ett samtal,
hvari konungen temligen skrupensas af A:e för hans benägenhet
att bifalla v. D:s ansökning. Carl XIII ursäktar sig med att
Adlercreutz hängde efter natt och dag, beende honom ihågkomma
v. D:s förtjenster. »De kunna belönas utan att framkalla skandal»,
genmäler A:e. »Men Stedingks oäkta barn hafva ju nyligen
blifvit legitimerade», invänder konungen. »Det är Svea konungs pligt
att uppmuntra till dygd, ej att belöna osedlighet», får han till
lärdom; och med detta svar åtnöjer sig monarken, förklarar A:e
hafva rätt och att han sjelf vidare ville betänka sig. Härmed
gick så, att konungen täcktes gifva sitt bifall, hvarigenom frågan
sluteligen till v. D:s förmån afgjordes. (Alldeles orätt! ty
Iser-hjelras plötsliga, besynnerliga vägran att underskrifva, gaf en
utgång, som A:e ville.) Berättelsen lyder därpå: »Några dagar
efter det v. D:s ansökan blifvit afgjord, (d. v. s. enligt Tidstaflorna
bifallen!) sammanträffade Adlersparre och Posse hos Platen. Den
sednare berättade då att D., vid underrättelsen om de uti
statsrådet gjorda invänduingarne till hans nachdel, farit ut i de
gröfsta termer om A:e, velat med honom slåss på lif och död, men
blifvit hindrad af sin vän Jägerhorn. Detta allt hade Platen
inhämtat af Adlercreutz, som äfven haft göromål, att, efter egna
ord, »hälla vatten på det eldsprutande berget.» Uti Adlersparres
tillgörande hade D. trott sig märka spår efter personligt agg; ett
begagnande af tillfället att betala den till vestra arméen
brutala helsning, som D. hade skickat från Åland. — Denna uti de
ilsknaste tillmälen och svordomar^ uttalade supposition af D.
flög såsom en elektrisk gnista genom det s. k. »finska lägret»
och inflamerade sinnena. De brännbara ämnena voro der många.
Man utgöt sig nu dersammastädes i beskärmelse öfver »vice-iung
Adlersparres förföljelsealida och hämndfulla karakter m. m.» —
Misslynt och förargad lemnade Adlersparre Platen. Samma dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
