- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 3 /
162

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

462

hans förfÄder tappert värnat, af egna medborgare, hvilkas
väl de oafbrutet sökt befrämja, skulle den åldrige
ädlingens blod spillas — och det under ögonen på den lagliga
beväpnade magten, hvars skydd äfven en anfallen
missdå-dare har rätt att vänta sig. Ilskenheten och
gemenheten vunno på ett grufligt vis sitt elaka spel. Men
grefvinnan Piper räddades förklädd undan till Waxholms
fästning, genom flyktingen, Duc de Piennes, och hennes
Bystersons, frih. Klinckowströms, åtgärd *).

Efter Fersens död uppdagades så väl huru klokt
och varmt han under brefvexlande med Gustaf Adolf
gifvit goda råd i stora politiken, som hans välgörenhet och

ningen Marie Antoinette, är numera vederlagdtj se bland annat
det märkvärdiga arbetet Correspondance entre le C:te de
Mirabeau et le Comte de la Marek, Inledningen.

*) Oväsendet hade slagit djupare in och tog värre fart, än
tillställarne kunnat afse. Den bistre major Conrad Åkerhjelm, som
med sin trupp af 2:a gardet stod på munkbrotorget, svarade argt
frih. Mannerheim, hvilken, seende de otäcka uppträdena på
riddarhustorget, yttrat: »Men detta går verkeligen för långt, för långt:»
— »Hur tusan dj—r långt är då er mening att det bort gåP» —
Adlercreutz hade ock vid sin ankomst från Haga, där konungen
denna dag höll statsråd, fått kunskap om en tvetydig stämning
bland soldaterna — hvilka äfven blifvit tubbade — och i början
förtviflat om deras beredvillighet att qväsa upproret. De lydde
dock och rensade nitiskt gatorna mot qvällen, efter att ha lidit
smälek och misshandlingar af den ursinniga pöbeln. Genom A:z’s och
general-major Skjöldebrands drift och klokhet hämmades
oordningarne; den förre hade sjelf tagit befälet ur en vankelmodig och
ovand general-adjutants (friherre Silfversparre) händer, den sednare
vardt nämnd öfverståthållare i stället för exc. Klingspor, som
under uppträdena hållit sig på sina rum. Följande dagen upptäcktes
verkligen ett farligt myteri, anstiftadt i en trupp: efter ransakning
blefvo de brottslige afklädde uniformen och, utsparkade af
kamraterne, afförda till bestraffningaorter; men en hop vilda sällar af
hästgardet bortsändes under passande befäl till Örebro, att hålla
vakt. — Inför Carl XIII anhöllo Skjöldebrand, magistraten och
de 50 äldste om kraftiga åtgärders vidtagande för lugn ach
säkerhet; hvarvid justitiæ-borgmästaren Wallin tillade: det magistraten
och borgerskapet icke tviflade att ju Hans Maj:t, under
utöfningen af sin magt, skulle träffa sådana anstalter, som för framtiden
kunde förebygga så lagstridiga och mot samhällsordningen
stridande uppträden, som de hvilka gjort denna dag så bedröfligt
märkvärdig. Konungen försäkrade därom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/3/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free