Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
med pennan vill spela republicanare af våra dagars gry — men
att en svensk medborgare, hvilkens fader bidragit till vårt
närvarande statsskicks tillkomst, huru mycket, huru väl, lemnas nu
därhän, (sonen vill ej, att fadren det ringaste skall fi Uran att
sammanblandas med 1809 års grundlagsstiftare, och kanske har han
rätt i uppgiften), skall i politisk yrsel ha nedsjunkit till denna ystra
lek med allvarsamma ämnen, — för hvars urskuldande man ej en
gång kan låta gälla den af honom för sann uppkastade sats:
»Framför allt, att snillets suveränitet har en medfödd rätt att
helga medlen.» (Jesuitismen, ser man dessutom, har krupit in i
en ny skola, den nya frihetens! En rigtig slutföljd att framhålla
blir då denna, en annan haas snillrika grundsats: »I arméens
su-bordinations-tyranni ligger en af hufvudorsakerna till
mensklighetens förvillelser, olyckor och vanära.»)
Sådana lärors kringbärare må gerna, såsom af honom skett,
söka fläta sin frihets martyrkrona kring en Bobespierres, Dantons,
Marats hjessor, men akta sig för framtiden att vidröra män vid
hvilka Svenskar med tacksamhet och vördnad fästat sin hågkomst;
dylika personligheter förmår han än mindre att uppfatta. Ur
deras antal vilja vi icke engång hafva utesluten honom som
Tids-taflornas förf. på annat ställe utmärker såsom »stor charakter» och
med tillsatsen: »stor i allt stort, kunde han likvisst synas
obetydlig i det obetydliga». Ty med alla sina charakterslyten, sin oro,
misstänksamhet och vankelmod, hade Georg Adlersparre ett hjerta
varmt för gamla fosterlandets väl, hvilket han säkerligen under
tryggare förhållanden bättre skulle gagnat, än som blef fallet då
han tvangs fram i en anspråksfull ställning, på en bana där han
saknade all styrsel och icke egde insigt eller förmåga att
sammanhålla krafterna eller ansluta sig, för att verka något i stort
båtande, samt än mindre kunde beqväma sig att vid slika
omständigheter stiga något tillbaka och åtnöjas med den ganska vaekra
ära, hvilken för en redlig, ihärdig fäktare äfven i andra ledet står
att skörda, och som ingalunda bort undanslippa den som en gång
så framträdt, ernått anseende och var begåfvad med de kunskaper,
den erfarenhet i mycket han innehade. Nu blir han den hvars
minne minst vunnit på Tidstaflornas tillkomst.
Carl XIII affärdas ock i dem, märkligt nog, då man numera
någorlunda känner hvilka de voro som gåfvo upphof till de
skamliga uppträdena den 20 Juni (hvarom i Schinkels Minnen något
står att inhämta) på följande sätt: »Feghjertade och ränkfulle mo-,
nark, hur brännmärkt af list och vankelmod, af herrsklystnad,
förståndssvaghet och hämdgirighet har ej ditt kungliga rykte gått
till efterverlden. Uti hela ditt historiska lif afspeglar sig
orättfärdighet och öfvermod. Du kunde tillåta att en brottsling
hud-Ströks på åtskilliga torg och slutligen halfdöd släpades till
afrättsplatsen, för det han frälsat riket från en krönt vekling, den der på
allt sätt nedsatte och försvagade sitt folk, detta kunde du, och det
med lika kallblodighet, som du skonade dem, hvilka i din egen
III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
