- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 3 /
183

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

Det lyder.i öfversättning hufvudsakligen: »Jag fick
i går afton, Herr Baron, Edra tvenne bref af den 17
och 18. Jag skall ej försöka att för Er måla den
öfverraskning som deras innehåll förorsakat mig. Det
smärtsamma, lidande tillstånd hvari jag sedan tre månader
befinner mig har till den grad förtagit min själ alla
förmögenheter, — vand som hon efter 20 Juni är, att blott
fästa dem på ett enda föremål: en evig saknad, helgad
åt en tillbedd broders minne, — att det icke mera är
mig möjligt att fatta andra planer eller förslag, än dem
om en fullkomlig enslighet. Folkskygghet, (la misanthropie)
följden af stora vedervärdigheter och af kännedomen om
stora verlden samt isynnerhet om otacksamheten hos de
personer som utgöra henne, har helt och hållet fått magt
med mig. Det är med en pinsam ansträngning, som jag
skrifver i dag; min hälsa har så mycket lidit af
kropps-och själsplågor, att det kostar mig möda till att teckna
dessa rader, och dagar gifvas, då jag ej hade styrka
därtill. Men jag skulle anse mig bryta mot en pligt, som
jag håller så helig, — erkänslans, om jag uppsköte att
för Er, Herr Baron, visa den jag hyser för alla de anbud
fulla af redlighet, ädelhet och deltagande, hvilka Ni nyss
för mig uttryckt. Det största prof på aktning är
tvifvelsutan det, som ni gifvit mig! Var öfvertygad att jag vet
att uppskatta det, H. B. Jag har ej haft äran känna Er;
men den öppenhet, hvarmed Ni talat om Er sjelf och om
Edra afsigter rörande mig, försäkrar Er om min
upprigtigaste högaktning. Jag skall bruka samma öppenhet emot
Er tillbaka. Jag vill att Ni lärer känna mig — och jag

holm, för att emottaga Åländska befälet, bade han nemligen
förutsett alla sedermera inträffade händelser och därför med vanlig
öppenhet insatt detta valspråk, som på mångfaldigt sätt af
tidehvarfvet bekräftades. För alla menskor sannt, bestyrktes det af det
yttre (physiquen), och hvad det inre (moralitén) vidkomme, blefve
det alltid öfverensstämmande (analogue) med sitt föremål: då nil
detta vore grefvinnan sjelf, insåges föränderlighetens omöjlighet.
Också hade ban till sitt nya sköldemärke tagit andra ord: ära,
skyldighet och vilja, (hvilkas upphof han äfven berättar) öfvertygad
att den sista statshvälfningens stadga med Bernadottes utväljande
rättfärdigade dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/3/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free