- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 3 /
190

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

hon tillbragt flera månader, hade hon haft tillfälle nog
att väl öfverväga hvilket uppförande och lefnadssätt henne
återstod att iakttaga, hoppandes göra dem värdiga det
namn hon bär och redliga menskors aktning. Vid den
svåra årstiden och ett tilltagande lidande fordrades det
mycket mod och tålighet, för att se utan uppehör
förlängas det sorgliga tillstånd, hvari hon sig befann; men hon
skulle bära dessa smärtor, hvilka icke vore jemförliga med
dem hennes själ led. Hennes mod och undergifvenhet
gjorde i egna ögon henne värdigare hederligt folks
deltagande och gillande, såsom generalens.

Grefvinnans bref bära prägeln af en högsinnad och
stolt, kraftfull, men ädel ande, sådan som den oftare
tedde sig i vissa kretsar under de på politiska
hvälfningar och enskilda brytningar rikare, därmed mera
pröfvande, enklare tiderna, — då egendomlighet i slägten
lättare tilläts utbilda sig, ojemnheterna icke så snart
öfver-slätades, borttogos eller lade sig, genom ett för vida
sträckt umgänge, i ett efter bullrande nöjen jägtande,
frossande, halftförtroligt sällskapslif, där ingen rätt
anslutning eller afskiljnad får ega rum och sjelfva samtalet
måste blifva ett tomt och smaklöst enahanda som vetes
utantill, — eller då naturliga styrkan och gryet ännu ej
öfverväldigades och bortfuskades genom
själsförmögenhe-ternas ansträngande splittring åt för många håll, i förtid.
Äfven när handen tyckes nästan domnad, af kroppslig
svaghet, behåller hennes skrift, som är en af de egnaste
man kan se — naturlig, ovårdad och ändå högst öfvad —
en viss jemn säkerhet och rakhet till slutet, hvilket, vid
de groft utförda orden, gifver den ett utseende af
redighet, som dock ej är lätt-läst. Uttryckssättet kan af här
meddelade, troget återgifna brefprofven bedömas.

Generalens första afsigter mot grefvinnan uppenbara
sig väl bäst uti de ord han yttrat till brödren: »Jag vill
blifva hennes målsman: hon kan taga sin förmögenhet
och sina barn med sig och resa såsom min fru, under
mitt namn, hvart hon vill; önskar hon mig med, är det
mig kärt, hvarom icke, är jag nöjd att stanna hemma;
men jag vill se den i ögonen som då vågar förolämpa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/3/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free