Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
gällde väl oftare personligheter än saker och begrepp.
Personliga afseender och fiendskap förföljdes således då rätt
lifligt, och pressen, det hade man straxt funnit, lånade sig
ypperligt dertill. Styngen kändes så mycket djupare,
smärtsammare, som stridskonsten med detta vapen var ny,
och tron på detta svart på hvitt ännu temligen orubbad;
men varan till skadelystnadens förnöjande, sparsammare
anrättad än i vårt öfverflödiga, frossande tidskifte, var
sålunda ock högst begärlig för nyfikna och låga sinnen.
De gamla embetsmännen, inför hvilka man måhända för
ej längesedan bugat sig och hållit loftal, anföllos och
smädades nu oförsynt, särdeles om de icke nog hastigt
ville lemna rum för nykomnes »unga viljor.» Smärtan
öfver krigets olyckliga gång blef ofta ett förträffligt
medel, en bundsförvandt att Uppkalla och använda mot dem
som troddes därmed haft bestyr, hvilka närmare eller
fjärmare hört till gamla styrelsen eller ansågos för hennes
anhängare; men man syftade vid dessa anfall åt annat —
åt personerne, — en plägsed hvilken beklagligen ännu är
långt ifrån att vara kommen till förgätenhet, eller ens i
vanrykte. Såsom prof å pressens stamfäders verksamhet
i denna rigtning ligga för oss deras minnesvärda bidrag
till Fersens mord med den falska, förvillande
hopställnings-och slutlednings-konst som Allmänna Opinionens Organ *)
— ett mycket läst dagblad, (skrifvet i ungdomsyran af
Regnér, som sedan, genom utgifvandet af en annan
tidning, råkade bli fast för lagens näpst), i stil och
hållning öfverlägset våra bättre, till grunderna nästan
jemför-ligt med våra gemenaste — i dagarne omkring den 20
Juni utbredde.
Öfver dessa elaka tilltag med deras bedröfliga
följder hade v. D. ej litet harmats, seende däruti, i förening
med styrelsens slapphändthet, landets olycka. Nu blef
hans lott att från sidan få en släng af samma vapen, och
det för något som generalen ingalunda kunnat vänta sig.
*) Aestimatio et opinio rerum humanarum regina sunt, säger
gamle Cardanus, sedan en än äldre klagat: Nam veritate
poten-tior est opinio, hvilket den ädle Sophooles på något ställe uttrycker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
