- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 3 /
207

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207

finna någon sarkasm och ej ett enda uttryck syftande
åt H:r G.

Jag vill likväl, då jag har ett rent medvetande,
gifva all den upprättelse, jag kan, äfven om den blefve
publik; men jag har den säkra förmodan, att H:r G. nu
inser oskulden af mina afsigter. H:r G.! en tjugeårig
Yngling, oerfaren och med lifliga känslor, kan ofta begå
en handling, som han sjelf tycker oskyldig — och likväl
derföre bli misskänd. — En sådan Yngling förtjenar
öfverseende — och om jag behöfver det, är jag förvissad
att jag får det af H:r G.

Måtte H:r G. vara öfvertygad att jag med djupaste
vördnad framlefver, m. m.

Stockholm d. 29 Januari 1814.»

(Under står skrifvet af v. D:s hand:

»Namnet hoprulladt och försegladt af General Döbeln»).

»P. S. Skulle H:r G. hafva godheten trösta mig
med ett hugnande svar, så torde billetten inlemnas i Deléns
boklåda.»

Detta öppna och rättframma tillstående, ett i våra
dagar sällsynt handlingssätt, förfelade icke sin åsyftade
verkan på generalens för sådant känsliga sinne. Han
gensvarade samma dag:

»S. H. T. Likaså oväntadt var T:i bref, som Dess
smädefulla Poëme i Bladet Nytta ocli Nöje. T:i vackra
procedé i det förra är förundransvärd och tyckes öfvertyga,
att med Ålands Capitulation afsigten ej varit elak. — Men
tillåt mig dervid göra erinran: Hvad äro de vackraste af
en menniskas gärningar i och för sig sjelfve? Sv.: En
ofelbar skyldighet. — Annan stämpel kunde de icke få,
ehvad fördel de ock frambringa för samhället. Men en
rättvis allmänhet ger den trogna embetsmännen sitt bifall,
och detta bifall ensamt utgör embetsmannens reputation;
— eho, som efteråt söker afleda allmänhetens tänkesätt
derifrån, gör den största möjeliga tort till embetsmannens
ära, — sker det oskyldigt, blir röfveriet än större.

I den bana en Härförare vandrar, förete sig så många
tillfälligheter, och ögonblickets fattning skall decidera för
ära och lif, både den dagen och efterföljande tidlängd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/3/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free