- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 3 /
245

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245

hvilkens nit och klokhet, om ock för oss vid ifrågavarande
tillfälle olycksbringande, förtjente beundran och all
aktning, så svarades på baksidan af anmaningsskrifvelsen:

»Herr Delén har communicerat mig anmärkningen;
och som jag sjelf, sedan trycket utkom, talt med General
Suchtelen, som vid ingen händelse hade dervid att
påminna, lärer ingen ändring behöfvas.
Stockholm den 2 April 1814.

General-Major von Döbeln.»
Slutet på berättelsen om denna fästnings fall bör
blifva hågkomst af de ord Ehrensvärd uthuggit å hennes
portar, oss till lärdom: »Sveaborg, som rörer hafvet på ena
sidan och stranden på den andra, ger den kloke
Herraväldet öfver både haf och land: Ifrån ödemarker äro dessa
Wargskärs holmar ombytte till Sveaborg: Efterverld stå
här på egen botten och lita ej på främmande hjelp.» Hade
vårt Sveaborgs siste befälhafvare stått på egen botten här,
och icke fästat blicken utom sin verksamhetskrets, icke
ängsligt hängifvit sig åt funderingar som voro främmande
äfven för pligtens bud, skulle han förskonat sitt folk från
så stor smärta och mycket ondt, och hans minne hade
med heder och tacksamhet blifvit bevaradt af efterverlden.

Men såsom bevis på den nemesis, vedergällande
rättvisa, folket vill hafva och se redan i historiska lifvet
uttryckt, förtjenar anföras det omkring 1830 gick i Södra
Finland en orimmelig sägen, att kejsar Alexander skulle
som fånge sitta inspärrad uti innersta hvalfven å denna
borg, hvilken hans guld och förespeglingar på ett så
orättmätigt sätt åt honom vunnit.

deras vänner, mycket omtyckt af dessa och andra, samt trifdes
bland oss väl, tillbringande hela sin öfriga tid i Stockholm, där,
han dog 1836. Hans dyrbara samlingar och böcker, rörande
Sverige, öfverfördes till Petersburg.

-—

III.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/3/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free