- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
5

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de skulle göra sig besvär med att anfalla Marstrand, så
länge han kunde begagna de många goda hamnar, som ligga
i dess granskap.

Vid sådant fredligt förhållande, då vår sak med
Engelsmännen tycktes af- eller uppgjord, trodde v. Döbeln sin
närvaro på fästningen vara mindre nödig, hemstälde derför, att
befälet måtte få återlemnas till generalmajoren, frih.
Silfver-schöld, som var öfverkommendant i Göteborg, och han sjelf
få afresa till någon brunnsort, enär helsan var hårdt
angripen. »Jag är alltid färdig, tillägger han, att vid
påkommande händelser gå. hvart K. M:t nådigast täckes
befalla.» Dessförinnan hade han den 18 Juni hos sig
mottagit fältmarskalken, som öfversåg fästningen, gillade och
berömde muntligt och skriftligt alla de åtgärder, som
blif-vit träffade. På slutet af sin dervaro for han de heta
sommardagarne att lindra sina krämpor ut på fiske, hvaryid
traktens hamnar och öar besöktes. Sedan sillfisket upphört,
hade befolkningens förmögenhet och antal med hvarje dag
af-tagit. Klädesholm, hvars hamn han prisar såsom synnerligen
god, stor, säker, tillgänglig vid nästan alla vindar och i allt
hänseende bättre än Marstrands, denna socken, som haft
2000 inevånare, egde nu ej mer än 1500. Storfisket var
denna sömmar mycket gifvande, och goda tecken för sillens
återkomst på hösten spordes, i det hennes vanliga
förelöpare, makrillen, visade sig i stor mängd. »Jag försäkrar
m-våname, skrifver han till kronprinsen, att lyckan af E. K.
H:s ankomst till detta land skall ofelbarligen åt oss
medföra hennes återkommande; man får icke vägra dem detta
hopp. Också mottages detta infall öfverallt med
utomordentlig glädje och upprigtiga önskningar för dess
uppfyllelse.» — Visserligen hafva deras förhoppningar på ett
återvändande öfverflöd intill denna dag blifvit svikna; men de
fattige kusfboarne hafva derför icke alldeles saknat
ersättning; de haiya undsluppit månget själs- och kroppslyte, och
den vederstyggliga sjukdom, som vidlådde och plågade det
rika sillfiskets idkare. Bohuslän har, sedan befolkningen
allt mer vändt håg och krafter på jordbruket och de
ordentligare yrken, till hvilka dess läge inbjuder, med en dag

- från dag stigande välmåga visat sig vara långt ifrån den
ömkliga landsända, hvarför det denna tid ansågs.

Örver fästningens fel och fördelar ingaf han ett
sammandraget betänkande, hvarur, rörande de senare, följande
må stå till prof: »Fästningens fördel är den, att omkring
och inom sina murar ega ymnigt, godt vatten; att dess
byggnad är af beskaffenhet, att den flera sekler med ringa
kostnad underhåller sig sjelf. Om den således bibehålles
till fångtorn, med reducerad slottsstat, utan vidare tillgörande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/4/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free