Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krig, regementets förlust, 3000 rdrs lön ock plats på
ordinarie stat samt för accordsersättning. » Befälet i Marstrand
hade gifvit i ett för allt 3 rdr 12 sk. om dagen, en
betalning, som ådrog honom en förlust af 150 rdr för det korta
befälet: »Derföre, heter det, nödgades jag i tid begära
entledigande, helst min dervaro icke var nödvändig längre.»
Grunden till detta åsidosättande låg i den spänning,
hvari han råkat med de styrande revolutionscheferne, i
hans rättframma väsen samt oftast skarpt träffande
utlå-telser om dessa årens tillställningar och förhållanden.
Af-vogheten mildradas icke af de oförtäckta ordalag och den
stolta ton, han brukade i samtal och inlagor, sedan man en
gång stött honom för hufvudet. Man fruktade honom
verkligen under revolutionsåren 1809—10, med det stora
anseende, han egde hos armén och hos alla, med hvilka han hade
kommit i beröring, och man hade sökt skrämma Karl 13 för
honom och hela »finska lägret», ehuru förgäfves, då konungen
sedan gammalt tillräckligt kände hans redlighet och
pligttro-het för att ej befara något tilltag från honom i politiska saker.
Emellertid skall hans och 4en lilla härskarans i Norrland
stämning på hösten 1809 giort vestra arméns befälhafvare
mycket bekymmer och tör hända ej litet inverkat på den
undfallenhet, som denne vid slutet af året nödgades visa
mot styrelsen, hvilken nu vågade befalla honom.
Efter Karl Johans anländande tog partispelet till det
yttre ett snart slut; man hade i honom funnit en herre,
hvilken med ett klokt, försonande och värdigt bemötande
parade kraft och bestämdhet, hvarmedelst han genast
visste höja regeringen öfver partiståndpunkten, dit den länge
neddragits. Han synes ha unnat v. Döbeln väl, betygade
honom mycken uppmärksamhet, talade gema med honom om
nyaste tidens stora krig och utmärkta personer och var
förvånad öfver att finna, hvilken noggrann kännedom och
träffande uppfattning, han om dem egde. Han liknade v.
Döbeln till väsen och hållning vid någon tapper vän bland de
franska marskalkerna (Augereau?), samt såg snart, hvilka
grundliga kunskaper, han innehade i alla krigskonstens
grenar, äfvensom den förmåga, han visade i sjelfva trujjpens
bildande. Sedermera, må hända efter prof, som kronprinsen
sett generalen vid fältrörelser utföra, yttrade han om denne,
att han vore den ende skicklige bland" svenska befälhafvare,
som han . funnit, att raskt fördela och ordentligt föra
större truppmassor. En annan gång, förmodligen längre
härefter, hette det, med någon anspelning på hans
genomborrade panna: cette tête cassée n’est nullement vide de gê-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
