- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
13

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

märka, att Adlercrentz ringaktade hans bemödanden och
handlingar i fäderneslandets tjenst — en ytterst ömtålig
punkt hos alla sanna krigsmän — samt i förening dermea
sökte nedhållä honom och förvägra uppfyllelsen af hans
rättmätiga anspråk, om v. Döbeln, säga vi, nu äfven efter sitt
egendomliga sinnelag stolt lät Adlercreutz förstå, det han kunde
ega åtskilliga skäl att af honom också fordra någon
uppmärksamhet och tack för gjorda tienster och för sådana
bedrifter, hvilka beredt honom, Adlercreutz, ärel etygelser
och andra fördelar. Och hade han länge i sin ensamhet
grubblat och rufvat på slika saker eller föreställningar, så kunde
väl understundom hända, att hans lifliga känslor råkade i
sådan svallning, när de omsider fingo tillfälle till utbrott,
att han blef hotande, högröstad och skoningslös, och att
Adlercreutz med skäl kunde kalla honom »det eldsprutande
berget.»

Adlercreutz’ bror, Gustaf, sedermera general,
skildrade en gång v. Döbeln, hos hvilken han i Finland varit
adjutant, sålunda: »Han var en djefvul att ha att göra med tor
hvem helst, som han höll för fiende eller misstrodde i
något; annars en ärans man, redlig, menniskovänlig och på
stridsfältet ypperst.»

Hvarför man var rädd för honom och lät honom under
dessa årens vacklande skick gå utan tjenst, blir af det
of-van anförda nog klart, äfvensom huru Adlercreutz kunde i
följande ordalag af d. 10 Febr. 1812 anbefalla honom hos
-hans blifvande förman, generalguvernören i Skåne, exc. ToU:
»Jag ber, E. E. är god tager v. Döbeln under sin protektion.
Han är au fond icke elak, men något mångordig och
tal-trängd, kanske något för mycket intagen af sina förtjenster;
men under en alivarsam befalhafvare förstår han mycket
att moderera sig.» I alla fall synes Toll, som sjelf af
ve-dersakame under den häftiga partitiden med orätt
beskyl-d.es för att ha föga hjerta, att vara en kall, illistig och
sjelfvisk man, hafva både väl lidit och högt aktat v. Döbeln,
efter hvad förtroliga bref till denne intyga.

Sedan generalen redan i Stockholm till
stats-sekretera-ren och alla de med krigsärendena förknippade verken
inlem-nat vidlyftiga, ehuru kortfattade och bestämda
påminnelser om utbekommande’ och afgörande af den mängd
saker, som fordrades till hans nya regementes uppsättning,
finna vi honom den 6 Febr. anländ till bestämmelseorten,
Kristianstad, der en Mig verksamhet nu begynte för honom.
Han var omsider kommen till en plats, som han så länge
eftertraktat; hade som öfverste för Norra Skånska
roterings-regementet 3000 rdrs lön och bostad genom inqvartering.
Regementet skulle just organiseras och bildas. Det utgjor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/4/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free