- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
29

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ofvan berörde vändpunkt i våra politiska åsigter och
uppgörelser med utlandet?

Derom finnas inga uppgifter af andra att tillgå. Som
vanligt följde han väl med sin skarpblick händelsernas
gång och drog af dem, af ledande personers lynnen och
åsig-ter, egna, oftast träffande slutsatser, som väckte hans
vänners beundran. Vore något af hans brefvexling med
excellen-serne Wrede och Toll öfrigt från dessa åren, skulle man finna
prof derpå. Troligen vardt han, liksom många andre
förnämliga män, hvilka ifrigt verkat vid det senare
tronföljarevalet, att böija med känsligt öfverraskad af den förändrade
ställning, som Sverge snart efter Karl Johans öfverkomst
be-gynte iakttaga mot utlandet. Säkerligen sade han öppet sin
mening vid passande tillfällen; men att som rådgiivare
inblanda sig i saker, hvilka ej hörde till, hans befattning
eller lågo utom hans skön, och än mer att framstå såsom sin
regerings vedersakare, det ansåg han strida mot sin
krigs-mannapligt. Ännu rådde i allmänhet en öfvertygelse,
hvil-ken nu börjar blifva temligen gammalmodig, att, när hvar
och en blott skötte sin syssla, skulle det vara bäst för
samhället. Numera i detta arbetsfördelningens tidehvarf, är
denna mening nästan öfvergifven; det framhålles deremot
såsom en allmän, medborgerlig rätt, ja nästan pligt, att leda
och styra sin styrelse på alla statsldokhetens områden. Men
också blef man i förra dagar ej så lätt färdig med och var
ej så tvärsäker på sin politiska katekes, ej heller så snart
underkunnig om kabinettens hemliga anslag och medel, som
nu för tiden. Man hyste då den enfaldiga föreställningen,
att dylika svåra saker, hvilka fordrade stor omsigt och
varsamhet, kunde skötas klokt och väl, utan att obehöriga och
vanligtvis okunniga personer om dem skulle rådpläga och
döma på förhand. Fantasierna och meningarna egde fritt
speljum efteråt, sedan ärendet vunnit mognad eller blifvit
utfördt, och fingo då ingå och göra sig gällande, bäst de
förmådde, i det allmänna omdömet. Häraf kom det sig, att
1812 års politik under dess beredelse vida mindre sysselsatte
allmänheten och brydde sinnena, än hvad den, åter uppstäld
på offentlighetens stridsplats, gjort i våra tider med aen
lif-liga politiska framfusighet, vi nu fått. Svenskame blickade
med vördnad och förtroende upp till den furste, som blifvit
utvald att leda deras öden.

Att v. Döbeln med hoppfull längtan skådat mot öster,
till det land, som utgjorde föremålet för alla Svenskars
saknad, synnerligen deras, hvilka med dess trogna folk kämpat
och lidit, var lätt förklarligt. Der stodo »ärans vålnader»,
vinkande öfver tappre kamraters grafvar, och manade till
hämd på den främmande inkräktaren. Hoppet om att få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free