- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
30

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vedergällning utöfvad hade afgjort valet af Karl Johan.
Men ett är känslornas höga maning, önskningarnas
lättvindiga färd, hvilka ej behöfva bry sig om jordens små
omständigheter med deras hårda stötestenar och hinder ; något
annat de mägtiga och aigörande staternas ställning och
inbördes förhållanden, statsskälen med alla deras prosaiska
svårigheter och omöjligheter. Der båda låta sig förmedla, der
lyckas folkens sträfvanden på ett afgöranae vis och utan
synnerlig vånda, fastän sådana lyckliga tillfallen, en sådan
san-stämmighet, äro ytterst sällsynta i deras historia; och sällan
finnes en statsman, som är skicklig att iakttaga det gynnsamma
tillfallet eller att rätt och kraftigt bereda sådana stora
angelägenheter. Regellösa stormar och strider med någon vinst
på ena hållet, någon förlust på det andra, synas utgöra
vil-koren för mensklighetens lif och utveckling, likasom för
naturens.

Så förefans ock här ett stort missförhållande mellan
våra önskningar och vår förmåga att bringa dem
tillfredsställelse. Sverges egna krafter voro för klena; Englands och
Rysslands, de stormagters ställning till hvar andra, som
väsendtligen skulle afgöra utgången, var blifven helt
förändrad. Napoleons penningar förmådde ej ensamma bereda
oss medlen till att kasta, kriget öfver ’på andra sidan
Östersjön och att kunna utföra det derstädes, ej heller att ersätta
de förluster, som handeln och landets svaga näringsfång hade
att vänta sig af engelska och ryska flottor. Napoleons
löften voro i förstone knappa, men hans fordringar på Sverge
stora; han ansåg nästan för en gifven sak, att detta nyss
genom hans tillställning försvagade land utan vidare borae lyda
hans vink.*) Men Sverge ville dock ännu stå såsom en
sjelf-ständig stat, och i sin mattighet behöfde det oundgängligt
till sina krafters förkofran fri afsättning för sina alster.
Denna frihet förnekades oss tvärt af Napoleon, som påbjöd
en onaturlig spärrning, hvilken var för oss ännu odrägligare
att iakttaga, än för de rika fastlandsstatema; han dref till
krigsförklaring mot England, af hvars billiga öfverseende
med våra åtvungna spärrningsanstalter landet hittills njutit
någon lisa, medan franska kapare borttogo svenska
handelsfartyg, hvilkas besättningar fängslades och sändes till tjenst
på franska flottan. Detta tvång tryckte för hårdt; offren,

*) Franska sändebudet, Alquier, framstälde, att kejsaren först och
främst fordrade handlingar, öfverensstämmande med hans system, sedan
kunde det blifva frå*a om, hvad kejsaren skulle behaga göra till fördel
för Sverge. Det h&rda spr&k, som denne, genast efter kronprinsens
hit-komst, förde, öfverraskade Svenskarne och fatte dem i svårt bryderi;
knappt hade han tilltvungit sig de första medgifvandena, så stegrade han
sina anspråk ända till orimlighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free