- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
49

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

poleons lyckoötjerna omsider gått ned bakom Moskwas
ruiner. En ovanlig trefnad bereddes sällskapslifvet genom
umgängeisen med aen tidens förnämsta och utmärktaste
personligheter, som då samlats till hufvudstaden, och bland
hvilka de vigtigaste, för en krigare och upplyst medborgare
mest kära ämnen af handlades. Till en dräglig utkomst för
sitt tärfliga lefhadssätt hade han hunnit genom sina
tjen-ötebefattmngar. Sin son hade han fatt insatt i sin
förtroligaste väns, Wredes, hus, under samme skicklige
läromästare, som dennes iemnårige son, Fabian Jacob, så att
generalen i detta afseende kunde lugn gå krigets faror i
utlandet till mötes. Allt detta utgjorde för honom så
ovanliga omständigheter, att besynnerligt skulle varit, om han»
länge nog pinade sinne icke känt sig stärkt och lifvadt
af de gladaste förhoppningar både för egen och det
allmännas del; helst våra öden nu skulle ledas med klokhet och
kraft af en lysande krigsfurste, hvilken han beundrade

1 nisstag v. Döbeln med skäl blott

svårfattliga omständigheter). Angående fejdens rigtning
synes han ej mer haft något tvifväsmål eller någon
invändning att göra, sedan den saken blifvit bestämd och
offentligt förkunnad genom statsministern v. Engeströms »rapport
till konungen,» af d. 7 Januari. Men den ryska hjelpkårens
mot Danmark uteblifvande synes deremot nu en tid gjort
Karl Johan nästan tvehågsen i afseende på den politik, som
följts och om hvad parti, som ytterligare borde tagas. Må
hända var det då, som v. Döbeln skall till honom ha
yttrat: »Tro ej Ryssen för väl, E. K. H.; jag känner honom,
han är i stånd att vid tillfälle slutligen narra oss alla, hur
kloka vi än äro.» Hade den ryska kabinettspolitiken
härvid fått utföra sitt vanliga spel, skulle v. Döbeln sett rätt;
men lyckligtvis afvändes denna gång ett sådant fall genom
Karl Johans betydande personlighet, med det intryck, ’han
gjort på Alexanders sinné, hvilken dessutom hade att
minnas sina nyss begångna oförrätter mot Sverge. Napoleon hade
ock, med den utomordentliga kraft och förmåga, som var
denne envåldsherskare egen, snart åter stält en nalf million
krigsmän på benen att ersätta den i Ryssland bortspilda.
Och ett statsmanna- och fältherresnille, som på närmaste
håll följt alla hans förehafvanden och kände hans sätt att
gå till väga på det ena och andra föltet, tordes de
förbundna magterna icke undvara, då det gälde att kunna leda
och till rigtig ansträngning sammanhålla de oerhördaste
stridskrafter, som skulle uppställas mot den nyare tidens
störste härförare. Ingen bland deras egna anförare hade
ännu i aflägsnaste måtto visat sig ett sådant kall vuxea.

okunnighet om våra för honom

v. Döbeln. Del, IV.

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free