- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
81

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■ett fel, men aldrig något brott; »om detta fel fördunklar E. K. H:s
ära — Arméens heder — bidrager till Sveriges ofärd — då begär jag
att varda ofiEer — genast — och på hvad sätt E. K- H. det finner
till-ständigt;» mitt lif auses för intet — men äran är alt — för mig —
mitt kära barn — och min slågt; ingen deraf bör blottställas, ty ingen
deraf är delaktig till min olycka! Händelsen är enkel! fråga var om
en demonstration (blandverk) till Boitzenburg, att frälsa Hamburg ;
härtill var jag på tvetydigt sätt authoriserad, med en del af de
Troup-per jag ägde under mitt befäl. De Allierades Generaler begärde att
undsättning direct måtte sändas till Hamburg, jag biföll det, och jag
vidtog alla tjenliga mått och steg, med så hastig verkställighet som
möjeligt var, oaktadt 14 mils af stånd. Kan detta anses för fel — blir
det dock aldrig brott.

Jag är okunnig om en vacklande Politiques trasslerier; endast tror
jag vi voro i krig; Arméens expedition tycktes utvisa det; missnöjen
i landet öfver vårt dröjsmål kändes allmänt; Hamburgs hopp var fä*
stat vid E. K. H:s ankomst, underrättelse derom anländer, —
Danskar-ne öfverlemna staden just i samma ögonblick, liksom detta varit
an-väntat för att se dennes undergång på samma stund, och under åsyn
af E. K. H:s Arméej Se här orsaken till min skyndsamhet att ila till
•dess hjelp; blir détta ett fel, är det ett välmenande fel, till sina
grunder, Allmagten vare dertill vittne; men det blir aldrig något brott!

Att vara en stilla åskådare vid Hamburgs förstöring,
öfverenstäm-de als inte med Svenska Arméens ära — ej heller med E. K. H:s
af-sigter (sådan var åtminstone min förmodan); En annan tillfällig
om-ständighet inträffade äfven, och så tillsägande trottsade mig, att
påskynda detta tilltagsna steg; neml. öfverste Peyrons ankomst till
Troup-pernas Qvarter; Då föreställte jag mig som alternativ: »antingen
dess uppförande* — eller ett motsatt förhållande», — fienden var en
och samma; Omständigheterne voro besynnerliga; också sade jag till
mine Adjutanter, andra dagen efter ankomsten till Wismar, att min
belägenhet var kinkig; fråga blir om mitt hufvud, ty E. K. H:s
frånvaro hindrar att få bestämda ordres — aningen var sann!!!

Döm då om min ledsnad; E. K. H. är älskad af Svenskar och
anser mig med onåd; Jag är den förste General i denna belägenhet,
och det i främmat land såsom Befälhafvare för Troupper; hela lifsti*
den kan jag vara misskänd af Arméen — af Svenska folket, också af
dfetta Lands (Tysklands) Innevånare; kanske är jag det redan; derföre
bönfaller jag att E. K. H. betraktar högden af min olycka, och oron
som deraf blir en följd; den sednare är ökad utaf hågkomsten och
öf-vertygelsen af E. K. H:s godhet och förut gifne förtroeode; ingen ting
kan gifva lugn åt mina tillkommande dagar; rättfärdigad eller icke af
Lagarne, hvars Dom jag påkallar, blir jag alltid orättfärdigad i egne
tankar, dock med öfvertygelsen, att välmenande uppsåt styrt mitt
företag; möjeligen kan jag min öfriga lifstid varda misskänd af Arméen
och Svenska folket; ty hvad skall man tänka om en Anförare som
under E. K. H:s Befäl, börjar på det sätt, och fvånskiljes Fördelningens Befäl.

Alltid förlorad, ehvar jag vistas, är för min kända
ömtålighet en grämande tanke; änskönt jag hoppas att Lagarne, som kunna
rättfärdiga och dömma, endast finna ett fel att bestraffa; men icke
något Brott. Ingen är delagtig i min olycka, hvaråt jag är glad; jag ber
E. K. H. att icke bära hat till mitt namn och min slägt, för ett fel
som endast kan tillägnas mig.

För E. K- H:s ära samt Arméens välgång, gör jag de upprigtigaste
önskningar; jag är alltid E. K. H:s underdånige etc.

[Ur kr g- rättens tryckta protokoll.] G. C. v. Döbeln.

* Af v. Döbeln är detta ord i det tryckta protokollet insatt för
tryckfelet upplösande.

v. Döbeln. Del. IV. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free