Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet dröja i grannskapet; de drogos snart till Gadebusch
igen. M^ed Svenskames bortgång iöll hoppet om frälsning
hos invåname. Wallmoden, som d. 27 inrest, trodde staden
med Tettenboms styrka kunna hålla sig högst 3 till 4
dagar, om hastig hjelp vore att vänta. Om artonen inryckte
700 man goda trupper Preussare.
Kronprinsen bestormades emellertid i Stralsund med
böner från alla håll; och han tyckes verkligen blifvit
tve-hågsen i sitt beslut, enligt hvad de ändrade föreskrifterna
till Lagerbring betyga (Jfr. Karl Johans bref i v.
Schin-kels Minnen del. VII sid. 382—4.). Redan d. 27 kom
general R. v. Rosen till Tettenborn att förkunna honom
an-tågandet af nya svenska trupper, af hvilka en del skulle
gå till staden och den största förenas med Wallmoden för
att anfalla fienden i ryggen, — således just hvad v. Döbeln
eftertraktat. D. 26 hade kronprinsen mottagit
hamburg-ska sändebud och lofvat dem hjelp. Då fick han ock först
af Signeuls mun underrättelsen om den strid, Boije haft med
Fransmännen; och nu sattes på ordeme, att krig verkligen
egde rum med detta folk. Lagerbring, som förmodades
ännu vara i Hamburg, borde försvara staden i det yttersta,
kanoner skulle gifvas dem, m. m. Till följd häraf sågos
Svenskame åter framrycka; de stodo d. 29 vid Bergendorff
igen, nu 4000 man; och Lagerbring trodde, att de
förbundne säkert med en styrka af 15 tm 20,000 man kunde
kasta Davoust långt bort, synnerligen genom en rörelse från
Boitzelrburg. Men denna gång hunno våra trupper endast
visa sig utanför Hamburg. Ty, då Danskarne voro
opålitliga och nuinera tillbakavisade hvarje underhandling, så
framt Sveriges anspråk på Norge vidhölles, samt
Fransmännen åter böljat angripa försvarsställningen, så nödsakades
Boije å nyo genast samma dag draga trupperna ur detta
grannskap till Schwartzenbeck, på det de ej måtte
invecklas i en olika strid eller afskäras af de reaan mot staden
framtågande Danskarne.
På desses förhållande berodde nemligen nu ytterst, om
Hamburg skulle undgå den »barbariske» Davoust1 s hämd.
Om icke de från sin sida äfven angrepe, så kunde staden
lätt hålla sig någon tid. I det längsta hade Tettenborn
sökt styrka invånarnes mod med förespeglingar om snart
inträffande hjelp, än från det ena, än från det andra hållet,
ehuru han för väl kände magtemas ställning, att kunna vänta
den. Den 29 sades Boije ha tills]
enda vilkoret för att Danmark
burgs sak. Redan v. Rosen hade låtit pås&ina något om
eftergifter och om billig uppgörelse i det hänseendet; och
Sverige återkallat sina berörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
