- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
87

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

niskor blifvit jagade ur staden, hvarvid intet afseende gjorts
på tillstånd, ålder eller kön. Af detta yttermera fortsatta
utstötande i elände, af sorg, sjukdom, aen hårda årstiden,
omkommo tusental i sjelfva grannskapet, på öppna marken.
De olyckliges grafvar vid Ottensen vid Aitona nafva gifvit
tyska skalder ämnen till många sköna klagosånger, i hvilka
Davoust skildras som satan sjelf*. Men ett godt
fästnings-försvar åvägabragte han; de qvarblifne förmögnare borgarena
måste, 8 till 10,000 hvarje dag, slafva och arbeta på
värnens iståndsättande, samt upplåta sina hus och förråd;
förstäderna afbrändes tillika med omkringliggande landtgårdar.
Ofantliga förråd hopsamlades. Vid minsta misstanke om
gensträfvighet eller benägenhet för fosterlandets, Tysklands,
sak, användes våld, plundring och landsförvisning. På
dödsdomar och afrättningar sparades ej heller. Sålunda kunde
han försvara sig ett helt år, och länge efter det Paris
fallit och Napoleon förts till Elba. Hamburg blef den sista
ort inom franska väldet, som gaf sig.’ Davousfs försök på
öppna fältet, såsom i Mecklenburg, beredde honom deremot
ingen ära; han lyckades alldeles icke mot Wallmoden,
Tet-tenborn och v. Vegesack att uträtta något väsendtligt till
sin i Sachsen ansatte kejsares lättnad. Han ansågs ha
tappat sitt fältherrenamn härvid.

Emellertid skall Hamburg på detta enda år genom
tyranniet förlorat 30,000 af sina invånare och genom
Fransmännens röfveri 75 millioner mark Hamb. af sin
förmögenhet, många enskildes förluster ej inberäknade. Länderna
der omkring blefvo ock jemmerligt förstörda, och norra
Tysklands städer vimlade af hamburgske flyktingar. Karl Johan
af sin kända menniskovänlighet sökte bispringa dem både
med penningar och beskydd.

Men, hvad ett gynnsamt läge i förening med
affärs-skicklighet förmår, och huru djupt rotad välmågan i dessa
gamla hansestäder måtte ha varit, derpå gifver Hamburg
ett tydligt exempel. Ty, oaktadt allt hvad detta samhälle
nu led, oaktadt de känbara förluster, det förut och sedan
första besittningstagandet af Fransmännen, 1810, gjort, så
erfordrades knappt ett par tiotal af år, innan staden åter
stod i sin förra glans och i än större flor igen. På både
Danskar och Svenskar och andra folk, som 1813 kunde
anses ha uppoffrat den, synes denna lilla handelsstat tagit sin
goda ersättning och en ljuflig hämd, hvilken sträckt sig

* I en sedermera utgifven skrift * bevisade dock prinsen, att han af
Napoleon fått uttryckliga befallningar att del för del göra hvad som
skedde. Davoust hade långt ifrån att stegra, mildrat sin stränge
her-skares skräckfulla bud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free