- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
88

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ända intill våra dagar, efter hvad dess borgares digra
for-dringscontos betygat, — hade detta blott kunnat trösta demr
som då ledo ocb omkommo!

En helt annan vändning borde krigsställningen vid
ne-dra Elbe kunnat taga, om den vackra och raska anstöt, som
v. Döbeln här gifvit, fått fullföljas och blifvit väl begagnad.
Den segerlycka, som åtföljde alla hans företag, skulle icke
heller denna gång uteblifvit. Blott några få dagars försvar
skulle räddat den vigtiga militärpunkten, den rika
handelsstaden ; och att detta varit lätt att åstadkomma, äfven med
indragande af redan tillgängliga trupper, såsom vi på-

gikat, är efter alla numera bekomna upplysningar rörande
amburgssaken tydligt och ingen öfverdnft. Ty d. 4 Juni
slöts i Poischwitz i Schlesien en vapenhvila mellan
Napoleon och de mot honom förbundna magterna. Denna skulle
för alltid ha räddat Hamburg, om hvars redan skedda fall
man deruppe ej hade kännedom. I besittning af nedra Elbe
och dess utlopp, med Hamburg till stödjepunkt, hade man
behållit en lätt förbindelse med England och norden, hade
hotat Napoleons venstra sida, ja rygg, och genast kunnat
illa oroa och störa hans förbmdelselinie med Frankrike.
Hela befolkningen mellan Elbe och Rhen, ja bort öfver denna
flod, samt i Holland, afbidade blott en vink ’och någon
handräckning för att resa sig. Bönderne vid Weser hade
redan på eget beråd börjat ett småkrig mot sina förtryckare.
Huru otillfbrlitligt och svagt Napoleons stolta välde i
afse-ende på sin inre sammanhållighet var, visade sig på höstenr
när Karl Johan slog in i denna rigtning. Med stora
hjelp-medel, tillgångar på folk, pengar och förråd, som dessa
trakter erbjödo, med friare händer till afgörande rörelser, hade
kronprinsen, derest han vändt sig åt detta håll, kunnat fbra
ett lysande fälttåg och på gen aste väg inverka på
Frankrike, till ’sina stora planers fullbordan, samt dymedelst tör
hända skaffat ett hastigare slut på kampen, som nu blef både
lång och svår. Att kriget ej tog denna vändning förr, än
sent, det kom sig allenast af politiken, eller den försigtiga
hållning, som Karl Johan ansåg sig för tillfället böra
iakttaga. Skälen dertill torde vi framdeles få vidröra.

Men med Hamburgs fall, hvaraf Lübecks snart blef en
söljd, och Fransmännens derigenom vunna öfvermagt åt denna
fida, föll modet hos befolkningen i dessa länder, så att den
ej vågade röra sig sina bröder till hjelp. Jemte hela
nordens handel led (Söteborgs äfven otroligt; mångens välfärd
förstördes, mångas äfventyrades deraf under detta långa år.
Napoleons krigsmagt erhöll eh betydande tillökning. I
besittning af hela Elbe-linien med dess fästningar, egde han
en starkt skyddad ställning mot norr; kunde intill hösten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free