- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
89

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

obehindradt tillgodogöra sig vestra och nordvestra samt
mellersta Tysklanas nka tillgångar på folk och krigsbehof,
kunde, sedan han fått Danskarne till bundsförvandter, från
Hamburg, utom annat, draga sig till den tappre
Vandam-me’s corps, som ersattes af nvare trupper, mest Holländare.
I alla händelser hade de föroundnes sak genom Hamburgs
fall lidit det svåraste afbräck, och platsens igentagande
skulle kosta x mycket blod och vida landsträckors
förödelse. Utom den grämelse och nedslagenhet, som hos Tysk*
arne häröfver uppväcktes, tillkom ett annat ondt, af icke
den lättaste art. Stadens öfvergifvande hade nemligen stält
i tvetydig dager de afsigter i afseende på kriget, som
Sven-skarnes högste ledare hyste. Hos flera af de förbundnes
inflytelserikaste statsmän och förnämsta befälhafvare grundades
en afvoghet och ett misstroende mot Karl Johan, hvilka ej
blefvo utan all inverkan på deras uppförande mot honom,
och som det fordrades denne snillrike herres hela anseende
och klokhet för att mildra och qväfva, så att framdeles inga
vidsträcktare olägenheter af dem kunde följa.

7.

Krigsrätten öfver y. Döbeln. Domen.

På resan till Stralsund sammanträffade v. Döbeln med
den beskickning, som från Hamburg afgått för att anropa
kronprinsen om hjelp. Rörd af den hängifvenhet, som han sport,
att borgerskap och ungdom i Hamburg ådagalade för
värnandet af sin frihet, och hörande de skäl till farhåga, man
hyste angående stadens uppgifvande, lofvade generalen att,
om man i högqvarteret läte honom fri, skynda till baka och
låta med de beväpnade borgarena begrafva sig under
Hamburgs ruiner i kamp mot Fransmännen.* Men hans öde
blef ett annat.

* Gallois, som anför detta, tillägger: »Den redlige, som i sin
försvarsskrift (sitt bref) menade: »Att med korslagda armar blifva stående
ocb åse Hamburgs förstörelse stämde hvarken med den svenska härens ära
eller med E. K. H:s afsigt öfverens;» Han dömdes . . .»

Ljunggren i sina »Minnesanteckningar», yttrar: »Inseende hela
vigten och viet hastiga behofvet af den påkallade hjelpen i ett så kinkigt
ögonblick, hade han ej hunnit begära förbållningsorder, och troende
oss i öppen fejd med Fransmännen, hade denne lojale krigare icke
ansett sig böra neka Hamburgarne ett stöd, som borde lägga nya lagrar
till 8venska krigsäran. Men politikens irrgånger äro outransakliga.
Hvad, som vid annat tillfälle skulle ländt en svensk general till stor
heder, blef nu en förseelse, som åtföljdes af svår bestraffning.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free