- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
101

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett sådant svårt spratt, att ej få deltaga i det stora
kriget, utan sitta på fästning, det hade nu hedern och äran,
hvilka; jemte medlidsamheten, utgjorde så till sägandes
generalens religion, här spelat honom. Ty det är väl öfver
allt tvifvel, att, om han helt enkelt återtagit sitt till
Tet-tenbom, Wallmoden och Hamburgame gifna löfte och
till-bakakallat sina trupper samt således icke skrifvit det
fatala brefvet af den 20 Maj, så skulle han sluppit med någon
obetydlig förebråelse ; men hans stolthet, för att icke säga
hans känsla af det rätta, tyckes här vid lag kommit
emellan. Hans sätt var verkligen, att först noga öfverväga ett
företag, sedan fatta beslut och orubbligt aervid förblifva.
Aldrig hade han förmodat, hvilken vändning kronprinsens
politik än toge, det Hamburgs fall skulle deri kunna ingå.
tomme till kronprinsens kunskap alla de skäl, som föran*
ledt till generalens välberäknade steg, så, förestälde sig
denne, skulle fursten snart komma på andra tankar eller
gilla de sant militäriska förutsättningar, hvarpå det fotade
sig. Således vidblef han och ändrade icke de anstalter,
han träffat. Endast i afseende på det polititiska märkes
hos honom från början någon oro; tör hända hade han i
Stral-sund af svenska generaleme sport något om de
besynnerliga utlåtelser, kronprinsen låtit falla hemma i Sverige,
redan i April månact mot sina förbundne. Men denna sida
tillhörde ej generalen att taga i öfvervägande. Brytningen
med Franknke var bekant och offentligt kungjord, ehuru
uttrycklig krigsförklaring icke ännu afgifvits; Svenskarnes
sinnen hade blifvit småningom ledda öfver på denna
rigt-ning. Med hänförelse hade hären öfvergått till Tyskland,
för att mot Napoleon utkämpa befrielsestriden. Om
Adler-creutz också erhållit befallning att ej sätta den i rörelse,
så kunde ju detta blott åsyfta de omständigheter, som
voro rådande för tillfallet (såsom t. ex. att hela armén
ännu ej var samlad, att kronprinsen sjelf ville utse dess
vägar, o. d.), men icke det skick, som sakerna numera fått
vianedra Elbes vigtiga punkt, och hvilket kunde hota sjelfva
Svenskames ställning i Pommern. Adlercreutz hade redan
en gång uppmärksammat den vink, v. Döbeln gifvit honom
åt det hållet, rörande tåget till Boitzenburg; var det
troligt, att h an ej skulle omfatta den andra framställningen,
som gjordes honom angående Hamburg, helst när han sjelf, halft
beredvillig, uppgifvit detta såsom mål och uttryckt sin
åstundan i det hänseendet, eller att medverka till stadens

beln, som skulle afgå till Waxholm för 3 år, år benådad — det
skedde i en conselj, som bevistades af Stedingk, Wetterstedt, Lagerbring,.
och Wirsén — Adlercreutz ansåg sig för jäfvig.»»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free