- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
102

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räddande? Men kronprinsen kom emellertid öfver med
helt andra afsigter än dem, man tilltrott honom.

I alla fall menade v. Döbeln sig för sitt förhållande
skola i Stralsund på sin höjd bekomma någon lindrigare
näpst; synes derför i förstone varit böjd att rätt fram
tillstå sitt fel, att icke hafva velat återkalla Boije. Men, då
han märkt, att man, ej nöjd dermed, ville ha hans i
vackraste välmening uppgjorda beteende stämpladt som brott,
och att man sökte komma honom allvarligare på lifvet,
fattade han sin försvarsplan annorlunda och sökte genom
alla de grunder och skäl, som rikligt stodo honom tillbuds,
sätta krigsrätten, hvilken nog kunde genomskåda
förhållandet, i det angenäma tillfäSe att icke behöfva här i ett
så opassande fall, tillämpa lagens hårda bokstaf. Och man
kan icke neka, att hans försvar med afseende derå är både
fintligt anlagdt och värdigt hållet. Men rätten ville ej eller
ansåg sig ej böra akta derpå. Häraf mycken bitterhet i
v. Döbelns sinne mot domarena, hvilka likväl skola
anbe-falt honom till furstens nåd; det rigtades synnerligen mot

fen.auditören Turdfjaell, hvilken han ansåg springa
an-ras ärenden och harva ingifvit åklagaren några snärjande
frågor eller inkast, om hvfilka dock de knapphändiga
protokollen gifva föga antydning. Ty generalen höll domen för
»samvetslös», trodde sig på intet vis vara förvunnen enligt
lagens bokstaf, och synes derför ännu längre fram hos
konungen fortsatt sitt yrkande på en granskning.

Öfver generalens fängslande råade under tiden i
svenska hären en orolig stämning, som lätt kunnat gifva sig
luft i förargliga uppträden. Officerame talade mycket via
hvar andra om den besynnerliga tilldragelsen och uttryckte
temligen öppet sin grämelse deröfver. De högre ansågo
Adlercreutz vara orsaken och hafva lagt den snara, hvari
v. Döbeln fastnat. Men härpå finnas inga spår till bevis;
man har då förmodligen fäst sig vid Adlercreutz’s order
af d. 17 Maj, hvari han synes både vilja och icke vilja
med-gifva trupprörelsen, ocn som hölls för sväfvande.
Åtminstone beskylde officerame honom för att ej ha nog ifrigt
lagt sig ut för v. Döbeln. De kommo talrikt till v.
Döbelns arrest att betyga det allmänna deltagandet för honom,
så att han var mycket väl underrättad om hvad som
tilldrog sig äfven inom högqvarterets dörrar. Den 2 Juni, då
domen föll, måste Adlercreutz skrifva till kommendanten
C. v. Gerber: »H. K. H. har i nåder befalt, att
Gen.-Lieut. Frih. v. Döbeln ej får mottaga besök af någon
annan, än majoren v. Döbeln, samt ar kommendanten i och
för dess embete.» Och d. 8 tillkännagifver kommendanten:
»Enligt nådigst tillstånd eger senatoren Lewenhagen, hus-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free