- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
103

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

värd af hr gen. lieut. frih. v. Döbeln, tillstånd och fritt
tillträde att ingå till bemälte hr gen. lieut.» När alla besök
förbjudits, gingo ortens damer träget utanför hans bostad,
och generalen språkade med dem muntert och artigt, såsom
hans sätt var. De funno honom likna Kosciuszko, togo en
liflig del i hans öde och följde med sina tröstande bref
generalen till Vaxholm.

Men, att inga ledsammare uppträden här vid lag egde
rum, derför hade Karl Johan att tacka den vördnad och
det anseende, han rättvisligt åtnjöt af svenska armén, samt
den sanna militära anda och takt, för hvilka Svenskar
sedan gammalt gjort sig utmärkta. Många kunde ock tycka,
att då generalen fått åtnjuta laga undersökning, då han
blifvit öfverbevisad och dömd efter krigslagarnas stränghet,
så vore ju dermed allt skäl till klander undanrödt;
rättvisan hade haft sin gång utan afseende på person, och en
hvar således erhållit en varning att noggrant fullgöra sina
pligter. Men många ville i generalens behandling åter
nnna en fömärmelse mot armén, en godtycklig åtgärd af
kronprinsen, och lade saken illa vid sig*. Sjelf ville
generalen ej veta af några »demonstrationer» till sin fördel;
han afskydde sådana — mot beffihafvare i en armé, höll
dem, äfven i bästa välmening gjorda, för skadliga, helst när
fanorna buros utslagna att föras mot fiender. Han skulle
nog veta att sjelf försvara sig, önskade ingen olycklig för
sin skuld.

Se här ett drag af v. Döbelns lynne. Genast efter
återkomsten till staden skref han till öfverste Camps
följande:

»Jag har varit en 14 dagar i Mecklenburg, der jag marcherat lite
för fort, så att jag ådragit mig ett ondt i fotterna, som hindrar mig
från äran att få besöka Er. Jag är beredd att snart rådgöra med 7
ledamöter af det Sundhets-Collegium, som man påstår ha blifvit tillsatt d. 21
Haj, genom Extra ordres. Så snart denna Facultet samlats, skall den utan
att akta på min klagolåt {sans attendre mes plaintes) besluta sig till en
dugtig åderlåtning på bröstet eller halsen, jag är derpå säker, — och
då skola mina plågor taga slut, Gud ske lofl Imellertid ville jag hafva
äran underrätta, att den equipperingssumma, som Major v. Döbeln för
mig uppburit, skall återställas Er, så snart min utrustning och mina
hästar blifvit sålda. Mitt fälttåg har varit alltför kort, för att jag
skall kunna begagna mig af H. Maj;ts godheter. Det är med
upprigti-gaste . . . Stralsund d. 27 Maj.»

[Ur A, Se Företalet.]

Camps meddelade kronprinsen brefvet, hvilket v.
Döbeln må hända åsyftat; denne blef ond deröfver och
yttrade: »v. Döbeln tycker om att skämta,» menande, att när

* »De väsnades som bromsar», säger på sitt stickande språk
Ljunggren.

y

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free