- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
104

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ej vore tillfället. När sedan dom fallit så hårdeligen, och
generalen märkte, att han ej vidare skulle få befal, sände
han Camps en anvisning j>å 1,000 rdr b:co af honom
tillfallande nåd- och begrammgshjelp, af 6 månaders
oafkor-tad lön vid N. Skånska regementet, emedan han blifvit
dömd till döden, och hans fälttåg sålunda vore slutadt. Härå
synes följande hafva utgjort svaret.

j>Min General, jag fick jnst nu det bref, hyarmed I hedrat mig; då
föremålet, hyarom det handlar, ej mer tillhör min åtgärd, så framt så*
dant ej från högre ort befalles, så sänder jag Er anvisningen till baka,
och det med så myeket större skäl, som det aldrig kan vara
konungens afsigt att ta igen den sak, han gifvit. — Jag röres lifiigen, min
General, af den ledsamma ställning, hvarutiIbefinner Er; men ett mi*
litäiiskt fel är icke ett brott; detta vanhedrar, då det förra blir
mindre svårt i betraktande af dens tjenster, hvilken* begått det. De, som
I har gjort, min General, böra iogifva Er förtröstan, i synnerhet, vid
deltagandet, som alla de hysa för Er, hvilka uppfattat edra för*
tjenster, och som edra personliga egenskaper hafva tillvunnit Er, Jag
förblifver med vördnad . . . Den 2 Juni 1813.»

[öfversättning från franska orginalet i A.J

Nåd hade v. Döbeln ej velat begära, utan han kläddfe
sig just för att utgå, såsom han trodde, till afrättningen,
när kronprinsens förmildrande utslag meddelades honom. Han
skall då ha undrat, hvad detta vore fbr »spektakel», att
först låta döma till ett straff och sedan ändra till ett
annat, det han ej ansåg vara mildare; han hade, beredd att
dö, varit belåten med domen. Tanken på sonen synes
likväl fäst honom något vid lifvet. Ty utanpå ett papper
från de dagame ses hans hand upprepade gånger skrirvit:
»Min snälle Napoleon.» Under denna smärtfdlia tid
befin-nes generalens sinne mest upptaget af åtrån att inför
vapenbröder och medborgare få sitt rykte bevaradt fläckfritt. I
denna punkt var han yttest ömtålig, och måste vara det
1 * 1 1 1 1 ’J det erkännande, han vunnit

lc&e alldeles tiUintetg]ordt, af den nesa, som afsättningen
från befäl och öfverbevisningen inför domstol ådragit honom.
För att allmänheten skulle få kunskap om, huru med
Ham-burgssaken verkligt förhölle sig, hade han nå anförda sätt
inrättat sin bevisning inför rätten, dervia velat indraga
hvarie i minsta mån upplysande handling, på det att
protokollen, hvilka han från början haft för afsigt att låta
trycka, måtte framställa saken i möjligast riktiga dager.
Han ville t. o. m. låta öfversätta dem för att visa
Tyskar-ne ärendets sammanhang. Han begärde tillåtelse att få
trycka dem i Pommern; detta, vägrades på goda skäl. De
utkommo först på hösten i Stockholm från Marquardska
tryckeriet och hafva blifvit sällsynta. Något härom finnes i
nedan stående bref.

arbete, blifvit nedsatt, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/4/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free