- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
106

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tanka; bälst jag kiände den svåTa belägenhet, hvaruti Hr Gen. sjelf
var, liksom jag, att önska göra det möjeligaste bästa vid dåvarande
belägenhet.

Således gör jag visst icke Hr Gen. någon tort, hälst jag dessutom
sagt: att fattningen af en sak är underkastad menskliga mångfalds tanckar,
och den har jag funnit vid flere och i synnerhet denna händelsen —
som till sitt sammanhang var af obetydenhet, utom hvad Politiquen
den ingen af oss kan gissa ej [än?] mindre kiänna, medförde som äf* ’
ventyr.

Mitt öde må varda hvad som hälst, har jag alldrig velat undskylla
mig på andras bekostnad. Jag har äran vara etc.

[Ur C. Se Företalet.] [G. C. v. DöbelnJ

Man skönjer i v. Döbelns bref från den tiden, att det
ej varit så helt mellan honom och Adlercreutz. Han
misstänkte denne för att ej ha fullt upprigtigt betett sig mot
honom i Hamburgssaken; att han således i sina förtroliga
bref från Waxholm rent ut beskyller Adlercreutz for
falskhet, bör ej förundra. Han spanade förgäfves efter någon
lösning på den besynnerliga gåtan, eller efter orsaken till
sitt svåra missöde. I sin förbittring kunde han då
lätte-ligen falla på den föreställning, att gammalt groll gjort,
att Adlercreutz icke ogema sett, ja medverkat till hans fall.
Vi hafva förut vidrört, huru v. Döbeln haft rättmätiga skäl
till klagan öfver det åsidosättande, han 1809—VJ rönte,
då han fick gå med 1000 rdr förväntningsarfvode, medan
mycket yngre herrar, som i kriget stått under honom och
varit hans adjutanter, befordrats till öfversteplatser eller
andra goda embeten. Häröfver hade han känt sig så
mycket djupare sårad, som han genom Finlands förlust mist
det lilla, han egde. Han hade slutit sig till Adlercreutz’
sida under revolutionstrasslet, som följt på d. 13 Mars
1809, och gerna velat understödja honom med sina goda
råd, och älven i dåd, om så påkallats. Men hajis öppna
och kanske stundom för skarpa utlåtelser öfver
förhållandena hade gjort ond bloa emellanåt; och
Adler-creutz’ något kalla och torra, nästan afvisande sätt var icke
synnerligen egnadt att tilldraga sig v. Döbeln med hans
mer känslofulla och lifliga lynne, fast lika åsigter
angående fäderneslandets angelägenheter nu närmade dem till
hvar andra. Ehuru sträng och bestämd v. Döbeln var, när
det gälde handlingar och pligter, egde han dock i sitt
väsen mtet pockande eller nalsstarrigt (hvilket äfven torde
ihågkommas, när man granskar hans bref till
kronprinsen i denna sak). Tvärtom var han mycket beredvillig att
tjena, och utmärkt artig i allt sitt uppförande mot män af
förtjenst, så framt de ej för tillfället stött honom för
hufvu-det. Men hade detta skett, eller misstrodde han dem att
hysa något i bakhåll, eller ville de förnämt se honom öf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free