- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
107

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ver axeln — och han märkte det minsta i sådant afseende

— så behöfdes ej många ögonblick eller ord, förr än hans
vrede brusade ut och han blef förfärlig i tal och åthäfvor
mot hvem det vara månde. Oftast fordrades dock blott ett
hiertligt eller passande ord för att få honom lugn och
blid igen.

Adlercreutz’ liknöjdhet mot v. Döbeln under berörde
skifte skulle så mycket djupare gripa denne, som han viste
sig ha varit hans väldigaste förkämpe och lifligt
medverkat till den ära och de belöningar, Adlercreutz från finska
kriget uppburit; äfven sedermera hade hans stöd med
Fin-name ej heller varit utan sin väsendtliga nytta vid oredan
efter tronhvälfhingen och under den spänning, som rådde de
begge revolutionslägren emellan på hösten 1809. Tör hända
hade v. Döbeln, missnöjd öfver den rigtning, de inre sakerna
då togo, äfven yttrat sig häröfver på sitt vanliga
oförbehållsamma sätt, som ådrog honom ovilja. Han hade
nemli-gen hos de magtegande eller hos dem, som ledde Adlercreutz,
nmnit sig sakna den skarpa blick för förhållandena, samt ett
deremot svarande bestämdare uppförande, hvarigenom
partibrytningen kunnat få ett snabbare slut. Men det går ej
alltid så lätt, som på ett stridsfält mot en gifven fiende, att röra
sig i inre stridiga statssaker, uti en åt många sidor krånglig,
svårberäknelig partiställning, der ens företag ofta måste
hejdas af hvarjehanda afseenden. Adlercreutz sjelf, af mer
be-kymmerslös natur, var ingen politiker, ingen vän af långt
syftande planer och noggranna beredelser, utan tog verld
och saker temligen lätt samt fattade i sista stund sitt
belut, som han då hurtigt och modigt verkstälde, som
det föll sig. Häraf skulle ofta följa förbiseenden och
misstag, hvilka nog hämnade sig. Och v. Döbelns bittra
ord öfver sitt åsidosättande i annat och i frågan om
sonens adoption (hvari han dock hade Adlercreutz och
En-geström på sin sida), öfver svårigheten att utbekomma sina
rättmätiga fordringar hos kronan, öfver partispelet och
der-under träffade politiska åtgärder ända till Karl Johans
ankomst, m. m., dessa omdömen, som uttalades så, att de
måste höras, kunde icke vara vederbörande behagliga, utan
skulle nödvändigt ligga honom i fatet. Den hyllning, som
finska arméns officerare egnade v. Döbeln för det nit, han
visade, att få dem anstälda, och för den osparda möda
han gjorde sig, att ur kronans knappa tillgångar utkräfva
deras små innestående fordringar — alla hans trägna
påminnelser med anledning häraf — torde ock hos Adlercreutz
uppväckt en mindre angenäm känsla, helst när han numera,
tvungen af omständigheterna, kastats in på ett främmande
fält, det politiska, der mångas ömtåligheter vore att skona,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free