- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
109

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

all inblandning i kriget, så hade Adlercreutz öfvertygats
af dem och gått från sin mening, för dessa nya åsigter.
Och än mer: när han sett kronprinsens öfverraskning och
i „ o .. 1 n råkat i strid med Fransmännen,

låtit v. Döbeln ensam stå till svars derför, — hvarvid han
kunde hänvisa på, att denne velat på förhand sjelf hafva
det så (se sid. 57 v. Döbelns bref till Adlercreutz, af d. 17 Maj,
särdeles i slutet). Detta Adlercreutz’ beteende, att låta hela
ansvarstyngden för en åtgärd, som utgjort begges traktan,
drabba v. JDöbeln allena, fann denne med skäl vara hårdt.
Härpå syfta tydligen orden i hans rapport af d. 22 Maj,
då nan säger sig skola inträffa i Stralsund, »att dömas
förmodligen för all åtgärd till Hamburgs frälsning.» Att
Adlercreutz sedan skulle finna sig oangenämt berörd af att
höra sin order inför rätta framhållas af v. Döbeln såsom
tvetydig och få detta tryckt, är ock naturligt, huru
nöd-vänaigt detta försvar än var från v. Döbelns sida, hvilken
här tvangs att tillgripa denna ingalunda ur luften tagna,
ei heller oväsendtliga ursäkt. Att detta v. Döbelns
ganska giltiga sjelfförsvar skulle ha verkat på Adlercreutz så,
att han mindre, än vederbort, lagt sig ut för honom hos
kronprinsen, till denna förmodan gifva åtminstone de
handlingar, vi sett, och hvilka ^ alla troget blifvit bragta inför
läsarens ögon, ingen anledning; tvärt om synas Adlercreutz’
bref till honom nu och sedermera uttrycka både välmening
och deltagande, fast än på det något torra vis, som var för
hans sknfstyl egendomligt. Men v. Döbeln hade
emellertid blifvit sårad på det känsligaste, och om han, full af
grämelse som han var, i skrifvelser från Waxholm till sina
förtrogna, kallat Adlercreutz för falsk, och en tid bortåt
klagat öfver sina »fiender,» så får man härå ej fästa för stort
afseende. Hans vänner sökte länge förgäfves att taga
honom ur denna inbillning; Wrede i främsta rummet
bemödade sig att öfvertyga nonom om, att han alls icke egde
några vedersakare, ulan borde inse, huru saken aflupit helt
naturligt. Afven baron C. H. Anckarsvärd, hvilken efter v.
Döbeln blifvit hemskickad från Pommern (i Juli månad),
och som höll Adlercreutz för sin vän och beskyddare i
hög-qvarteret, sökte fritaga honom från dessa v. Döbelns
beskyllningar. Detta till upplysning, i fall dessa herrars mot

tillon. Emellertid anryckte franske generalen Maison och hotade plötsligt
BriisseL Som försvarsstyrkan der i trakten var svag, och stadens fall
ansågs för gifvet, derest Syenskame ej gåfve undsättning, blef ett
häftigt rop på dem, så att Adlercreutz omsider måste påtaga sig att
sända någon hjelp — och denna blef åter Boijes trupp. Lyckligtvis
gick Maison snart till baka in i fästningarna, ur hvilka han utgått.

alldeles dragit sig ur spelet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free