- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
111

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

les v. Döbelns åtgärd såsom icke blott djerf, utan
dumdristig. Ordalagen voro: »Svenska trupperna under gen.
majoren Lagerbrings befäl lemnade Hamburg d. 26 Maj om mor-

fonen, sedan underrättelse inlupit, att efter ankomsten af
ongl. danska presidenten Kaas till franska högovarteret i
Harburg, en hemlig öfverenskommelse blifvit tränad mellan
franska befälhafvaren och bemälte president, att med
förenade trupper anfalla och besätta Hamburg.»

»Svenska Corpsen, sålunda blottställd, på ett afstånd
af 30 mil från högqvarteret (Stralsund), kunde anses som
förlorad. Grenom dess befalhafvares förutseende och
skicklighet sattes den i säkerhet, utan att förlora en enda man.»

Härigenom kom v. Döbelns sak att stå i den fulaste
dager. Här omnämnes inte, huruledes v. Döbeln genom
konventionen med danske generalen tillförsäkrat sina
trupper ett oantastadt återtåg nr staden, icke att han befalt
andra trupper rycka an till deras stöd, icke hvarföre de ej
förr fått utgå, icke heller, att de d. 29 Maj varit framme
vid staden igen för att ingå, med flera andra
omständigheter till ärenaets förklaring. Den sist anförda meningen
innehöll således en kränkning, som nödvändigt måste gå
generalen djupare till hjertat, än något annat, synnerligen
som han viste med sig att ej ha vidtagit något steg,
innan han noga öfvervägt förhållandena och de möjliga
följderna. Må hända skulle meningen vara ett svar på v.
Döbelns yttrande om politiken och dess »trasslerier», hvilka
ord kronprinsen tagit åt sig.

Det var svårt för general v. Döbeln att lida detta,
särdeles från den furstes sida, hvilken han så mycket hyllat
och vördat, väntande sig allt godt af honom för
fäderneslandet. Generalen hade varit bland de förste, åt hvilka baron
Otto Mömer vid hemkomsten från Paris hade anförtrott den
stora hemligheten om sin tronföliare-plan. Han hade
träffat honom i Kungsträdgården och efterfrågat nyheter från
Frankrike; vid Mörners beskrifning på prinsen af Ponte
Corvo hade han utropat: »Honom och ingen annan skola vi
ha! Och att se’n piska Ryssame ur Finland igen, det skall
gå som en dans!» Och full af glädje öfver dessa lysande
framtidsutsigter, tog han Mömer under armen och lopp med
honom genom gångame, ifrigt talande om, hur lätt sakerna
skulle gestaltas, medan Mömer fann sig både smickrad och
förlägen af den stora äran att få, han en simpel löjtnant, gå
arm i arm med en så frejdad och af alla respekterad herre.
Enkom för valets skuld hade v. Döbeln rest till Örebro
riksdag; yttrade der helt öppet, att, så länge någon
Napo-leons marskalk funnes att tillgå, skulle det ej saknas kron-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:01:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dgcant/4/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free