- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
112

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

prins i Sverige* I sjelfva afgörandets stund skall han
genom det inflytande han egde på de närvarande af
krigsbefälet, bidragit till den lyckliga omkastningen och utgången.
Af Karl Johan hade han, oafctadt sin motvilja mot den
politik, som syftade åt Norges införlifvande, blifvit uppburen,
och synes na varit bland de få, hvilka invigdes i
hemligheten, nvart hän det 1812 tillemade krigståget skulle ställas.
Denna förtrolighet gjorde må hända, att v. Döbeln i sitt
första bref till kronprinsen kunde tilltro sig att använda
åtskilliga något djerfva uttryck. Men denna gång misstog
han sig på person och förhållanden.

Då nan nu kände sig sårad på den ömtåligaste
punkten, seende sin bana, sin framtid på ärans fält stänga och
förmörkad genom fästningsstraffet, sitt militära rykte och
anseende fläckadt genom bulletin n:o 2, så var det
naturligt, att han ej skulle lägga band på stormande känslor.
Än uttömde sm harm i en »TiUegnan*, som skulle stå
framför protokollen i Hamburgssaken, och hvilken han
qvar-lemnat i två utkast, daterade ötralsund d. 10 och 13 Juni,
samt af ungefär samma och följande lydelse:

»Måhn om svenska allmänhetens bedömmande tillägnar jag henne
vördnadafnllt, med Tryckfrihetens lagliga rätt. Pommerska
Generalkrigsrättens Protocoller och Dom, öfver den alltid besynnerliga händelse, som
oförmodadt drabbat en nitisk, trogen, lydig, änskönt till krigsföretag
kanske n&got tilltagsen embetsman.

»Saken har en förvånande gåtlik besynnerlighet, den icke nu mera
tillhör min forskning att bedömma. Begreppen derom varda
förmodligen likså mångfaldiga, som individuella tankens skilj aktigheter.
Det må nu ock vara hur det vill, anser jag mildrandet af min dom
vida hårdare än krigslagens påbudna (och misstydda) stränghet. Mina
egna Tänkesätt äro ömtåliga; ordet straffar mig likså mycket som Tid,
Ställe och Sätt. Hvad inflytelse politiquen häraf kan vinna, hvilka
fördelar som deraf följa för styrelse och fädernesland, det blir lång tid
en gåta, så mycket mer som nödvändigheten (däraf) aldrig kan
uppdagas; ty den skulle i och med det samma framställa den sanning,

— som vissa förtida fordringar och Lord Gastlereaghs uppförande har
visat inför hela Europa — att Napoleons bästa allierade ha funnits ibland
dess combinerade fiender, emedan desse hafva förskaffat honom, emot
all förmodan, 30 (60**) tusen man hjelptroupper af Danmark och
omkring 20 milioner Rdr krigsgärd i Norra Tyskland. Vore fienden herrskande
i vårt land, då hade saken helt annat förhållande***. Hundrade
fran-soser, som genom svenskt jern och krut stupat vid den lilla
stridabekantskapen som gjordes i Hamburg, kan väl icke anses som gällande
orsak.

* »Sverge lärer icke komma att sakna konungar, så länge det fin*
ner fransyska generaler», så skall han öppet ha yttrat.

** Vid det sista talet har han äfven tänkt på den’norska stridsmagten.

*** Här syftas förmodligen på, att vi, enligt offentliga kungörelser,
vorb fiender och icke vänner med Fransmännen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free