Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Bulletinerna n:o X och 2’ tyckas utvisa som hade den afsända
truppen utan stöd varit blottstäld*, detta vore då en Generals
oförsvarliga felsteg, men så grofva misstag, med okunnoghetens stämpel, ha*
jag aldrig varit i stånd att anordna. Mina ordres till fördelningens
särskilta trouppar visa, och jag åberopar ännu lefvande underbefäl*
hafvares heders*vitsord, hvad ock min rapport den £2 Maj bekräftar,
att alla trouppar från Bibnitz, Bostock, Wismar, m. m. haft ordres
■echellon$-v\s framrycka åt Mecklenburgska gränsen **; men de
con-tramanderades utom min vetskap från aflägsna högqvarteret samma
dag jag, således innan jag, blef frånskild befälet. Detta är sannt, så
visst mig Gud hjelpe till lif och själ!
»Det är hårdt att vara anklagad ochdömd för tjenstefel; okunskap
i afseende på mitt yrke bör frånkännas mig. Af Tidens nya folk har
jag alisintet lärt att strida, men blott att lida. Och hvad Bulletinens
n:o 2 sårande tillvitelser vidkommer, så äro de så mycket mer
grämande som arrestationstillstånd sätter mig försvarslös. Hvad loforden
öfver andra angår, så må de gerna anföras och för rättmätige ansedda
varda, blott de icke lämnas på min bekostnad. Jag och armén äro
öfvertygade, att hela den omförmäldta förträffeliga konsten (tåget från
Hamburg) bestod i att med val af två vägar gå tillbaka rätt fram. Ut’
gången har visat det änskönt trouppen 6 dygn vistats i Hamburg, med
ofta förändrade beslut och ordres, — alla nogrannt kända af fiendens
närbelägna kundskapare. Man kan orätt inför allmänhetens domstol
försvarslöst ställa den som fängslad är och af händelsens skick eller
oskick fått allas ögon fästade på sig.
»Så länge mine camerater icke skörda några lagrar, är jag
tröstad! Jag missunnar dem icke den ära och de belöningar dem
förestå; de och den hederligt tänkande Svenska arméen förtjena dem.
Men jag har alltid önskat få deltaga. (Får jag det icke bör jag ej
genom Bullentin förolämpas.) Jag vördar och ålskar Svenska arméen;
jag har i Wismar sett strida glädjetårar rinna, då jag tilltalade en
del derafvid uppbrottet åt Hamburg. Jag påminde bm vår älskade
konungs kärlek och förtroende till dem, om krigslcdningen afSverges
beryktade kronprins, om erkänslan som fäderneslandet och medborgare
hysa till sina bröder och försvarare. Med förtjusning såg jag och
landets invånare dessa tappra soldater hänryckas af glädje att med
snabba steg få möta fienden och frälsa en nödstäld stad!!!! Vapenbröder
känna min okonstlade tillgifvenhet för konung och fädernesland, mitt
nit för tjenstebanan, och det väl grundade förtroende jag alltid
hyst till (också sökt förtjena af) Svenske krigare.. Jag trodde mig om
ett par dagar med samlad styrka få åtfölja dem; helt oförmodadt blef
detta hopp, denna önskan förändrad; — det blef mitt sista af sked åt
Svenska Soldater!
»Jag är obrydd för hvad mig händer; (jag går eller står alla
lif-vets stormar till mötes). Furstens onåd är dock alltid en tung börda på
mina skuldror! Så mycket mer som jag högeligen vördat honom, och
trott dess hjerta vara mera böjdt att förlåta fel, än att straffa dem,
(sedan upprörda sinnen fått det lugn de behöfva till ådagaläggande
* I n:o 1, utgifvet d. 27 Maj, finna vi intet annat, som v. Döbeln
kunnat fatta såsom rakt ut anstötligt för sig, om ej att Lagerbring i
stället för v. Döbeln öfvertagit befälet öfver trupperna i Hamburg, samt
att de trupper ej omnämnas, hvilka v. Döbeln befalt framrycka, utan
endast, att särskilda detachement blifvit förlagda i B ergendorff, Möllen
och Gadebusch till understöd för de i staden varande 3 bataljonerna. Det
■skulle då således se ut, som hade Boijes 4 bat:r stälts alldeles blottade.
** Han anför här, hvilka trupper det varit och dagarne, då de bort
vara framme.
r. Döbeln. Del. IV. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
