- Project Runeberg -  Några anteckningar om och af general von Döbeln / Del 4 /
117

(1856-1878) [MARC] Author: Georg Carl von Döbeln
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid Liitzen, hvilket först kungjorts som en deras seger,
visade sig snart hafva varit en motgång för dem. Napoleons
snille ocli lycka syntes å nyo uppstråla i trakter, der han
varit van att segra. Sålunda kunde Karl Johan vid sin
ankomst till Pommern ej få möta de utlofvade ryska och
preussiska hjelpkårema, hvilka bort till sammans utgöra
62,000 man ; de behöfdes allt för väl att hålla jemvigt vid
öfra Elbe. Hade ryska försöket, att, med förbiseende af
Norges afträdande, locka Danmark att öka de allierades
stridskrafter, redan gjort kronprinsen afvog mot den östra
grannen, så gaf nyssnämda hjelptruppers uteblifvande honom nu
ett nytt skäl och en god förevändning att hålla Svenskarne
till baka från deltagande och samlade i en afvaktande
ställning. Ty enligt hans tydning af det senaste
fördraget med Ryssland, hade dess och Preussens hjelpkårer bort
stå färdiga i Norra Tyskland att stöta till Svenskarne, för
att genom Holstein genast anfalla Danmark och tvinga
det till Norges afstående. Dessa vilkor och anspråk
måste åter för ögonblicket vara kejsar Alexander ej blott
olägliga utan omöiEga att uppfylla i det skick, hvari sakerna voro.
Dock gick aet ej an att stöta kronprinsen för hufvudet,
hvilken hade så goda skäl till att visa missnöje; hans
utträdande ur förbundet (som han bestämt skola ske, om
Danskame indroges deri, innan Norge blifvit afträdt), hade
kunnat verka menligt, ja afgörande på krigets utgång. Man
befarade detta affafl af hans bittra beskärmelser och
häftiga påståenden, af hans vägran att bispringa HamWrg.

Men just som Karl Jonan hunnit tUl Stralsund, fullt
besluten att låta sin här stå stilla i en aktningsbjudande
ställning mellan de krigförande, och afbida det
gynnsammaste tillbudet för att välja sin rigtning, mötte honom
underrättelsen, att v. Döbeln låtit sina trupper skynda till
hjelp mot Fransmännen, samt med Danskarne, som äfven
ville Hamburgs räddande, slutit en öfverenskommelse (detta
ansågs i förstone »declarationen» vara, ehuru den endast
gick ut f>å återtågets säkerhet och alls icke innebar någon
>cooperation»). Ingenting förargligare och Karl Johans
syften mer störande hade gema kunnat inträffa. Ty
härigenom syntes Svenskarne hafva tagit sitt parti i striden, all
underhandling åt franska sidan hafva blifvit afklippt; de måste
nu deran, oberoende af alla deras uppstälaa betingelser.
Ett sådant vigtigt tilltag mot Napoleon, som Hamburgs
försvar, kunde ej annat än blifva afgörande för deras
politik.

Så hade Karl Johans plan att behålla en afvaktande
ställning, medan sakerna voro i ett sväfvande skick,
oför-modadt blifvit öfverkorsad, tillintetgjord. Och på samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:12 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dgcant/4/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free